Inlandsbanans Invigning Storuman

Invigningen 1937 var slutet på en stor epok i Inlandsbanans historia och början på en ny. Som ni kommer att se så var det en diger skara människor inbjudna till festligheterna som kantade inlandsbanans sträckning från Storuman upp till Gällivare. Invigningen hölls i Kåbdalis. Huvudmåltiden hölls i ett jättetält vid älvstranden i Akkats.

Programblad
(Klicka på bilden!)

Storumans järnvägsstation utsmyckad inför invigningstågets ankomst. Flaggorna vajar i solskenet. Byggnaden bak till vänster i bild är Järnvägshotellet som hade sin storhetstid från nu och 20 år framåt. Pressbyråkiosken till vänster om stationen är en klassiker som man hittade vid nästan samtliga större järnvägsstationer.

Folk gick man ur huse för att beskåda det utsmyckade tågsetet som skulle frakta festdeltagarna upp till Gällivare via Akkats och Kåbdalis.

En del av personalen framför järnvägsstationen i Storuman. Enligt uppgifter så finns här herrarna Hedman, Moberg, Lind, Holmberg, stinsen Nilsson (Calle Nilssons far), Svanberg, Johansson och en vars förnamn är Anders. Vad hunden heter har vi inte kläm på ännu.

Bilder från invigningståget i Storuman vid inlandsbanans invigning 6/8 1937. Bilderna har jag fått låna av Calle Nilsson (Margarin Calle), kopierade av fotografen C O Nilsson i Storuman. Att Calle hade sådana bilder är inte konstigt. Hans far var Storumans förste stins.

Här har vi hittat en tidig bild från kolbryggan du ser på bilden ovan. Detta fotografi är taget någon gång 1925-1928. Det gick åt ganska många man för att vinscha upp kolvagnen och sedan tippa av kolet i lokets kolmagasin. I början av trettiotalet gjorde man en tillbyggnad på bryggan så att kol och manskap fick "tak över huvudet" vid otjänlig väderlek.

Fotografen är okänd!

(Detta foto är i original svartvitt!)

Här ser du tältet där man höll middag i Akkats. Bilden har jag fått låna av Ragnar Holmkvist i Gullön* på 70-talet. Jag fick låna flera bilder av honom. C O Nilsson kopierade dessa åt mig, som vanligt. Östen Nilsson, motorvagnsföraren, hjälpte mig med frakten från och till Gullön. Det var ju ingen konst för honom, då han hade turer även åt det hållet.

Ragnar, med sin Gunborg, bodde i före detta stationshuset i Gullön. Gunborg var platsvakt vid Gullön till 1965 då stationen avbemannades. Ragnar var spårbesiktningsman innan han gick i pension.

* Gullön ligger där Inlandsbanan stryker förbi Hornavan ovanför Slagnäs i Norrbotten.

Här ser du järnvägsbron över Lilla Luleälv vid Akkats sett inifrån det uppställda festtältet.

Detta foto är taget inuti tältet där alla middagsgäster skulle samlas och äta den meny du kan läsa om längre ned i länken.

Här är en annan bild tagen inne i festtältet. Hade festen hållits idag hade vi nog kunnat se en och annan dam med i sällskapet. De damer vi ser i bildens bakre regioner är vitklädd serveringspersonal.

Bordsplacering
(Klicka på bilden!)

Middagsmeny

Vem ansvarade för matlagning och servering i Akkats? TR-loggan skulle kunna betyda att det var SJ:s eget restaurangföretag som anrättade middagen. Man hade ju tillgång till tre restaurangvagnar och dess utrustning. Fanns det överhuvudtaget någon restaurang i Akkats på 30-talet? Tittar man närmare på matsedeln så är det troligt att allt redan var iordninggjort. Den enda rätt som torde ha serverats varm var Paj á la Pajala.

Uppdaterat 2008-10-16
Ida Sixtensson på Sveriges Järnvägsmuseum har i mejlkontakt med Jan Sandgren berättat följande om restaurangväsendet inom SJ:

Då järnvägarna kom till på 1850-talet skapades nya möjligheter för människor att resa.
Då var tågresorna långa och tidskrävande. Snart skapades behov av ställen
där man kunde stanna och äta. ”Måltidsuppehåll” lades in i tidtabellerna
och järnvägsrestauranger byggdes, med eller utan hotell.
Järnvägsrestauranger- och hotell drevs i både statlig och privat regi.
Många av dem var stora, livliga och välskötta. De erbjöd en välkommen måltid
och efterlängtad omväxling i den långa tågresan.
Vid slutet av seklet 1800 hade tågresenärerna blivit mer tidsmedvetna och otåliga.
Det ställdes krav på att tågen skulle göra så få stopp som möjligt. Sedan ett antal år
hade SJ börjat med nattåg. Med mat ombord skulle tågen varken behöva stanna vid hotell
eller restaurang! 1897 körde så SJ sin första restaurangvagn.
Järnvägshotellen förlorade i betydelse i takt med att nattågen blev vanligare.
Men restaurangerna behöll sin funktion. Väntande resenärer på stationer
ville fortfarande äta och restaurangvagnarna skulle förses med mat.
På 1960-talet blev det modernt med självserveringar och på 1970-talet
kom pubar på modet i stationshusen.
1909 tog Turisttrafikförbundets Restaurangaktiebolag över all restaurangdrift på SJ:s tåg,
stationer och tågfärjor. 1938 bildade Järnvägsstyrelsen ett eget restaurangbolag,
AB Trafikrestauranger (TR), som tog över restaurangverksamheten.
År 2000 togs TR över av ett företag.

Dessutom skriver Ida Sixtensson att Sveriges Järnvägsmuseum har jubileumstallriken från Akkats i sin samling. Du ser den på bilden nedan.

Foto: Sveriges Järnvägsmuseum, Gävle.

Storumansajten.se riktar ett stort tack till Jan Sandgren för detta nostalgiska bild- och textmaterial!