Storumans egen slalomtalang Gustaf Önell på väg nerför backen i Storuman. Han hade bara åkt slalom i ett år innan denna tävling och spåddes en lysande framtid som utförsåkare. Slalomkäpparna var av riktigt virke och var huggna i skogen som omgav backen. Pjäxorna var fastspända i skidorna med läderband och någon form av utlösningsmekanism fanns inte. Hela slalombacken var manuellt "trampad" av en grupp killar med skidor på fötterna. Det skulle dröja ytterligare 5 år innan skidlift och en enklare version av pistmaskin var på plats.
 

Den här killen vet vi inte mycket om, men Axel Holmner, ordförande i Storumans Gymnastik och Slalomförening, står till höger i bild och håller koll på honom och andra åkare utefter banan.
 

Det satsades hårt i backen och det var en och annan som satsade lite för mycket och körde ur. Här är en senior vi inte vet namnet på som ser ut att klara av svängarna bra.
 

Ulf Johansson, som tävlade för Friska Viljor, Örnsköldsvik, ses här susa nerför backen. Han vann juniorklassen. Det var rejäla trugor på stavarna och de behövdes eftersom underlaget blev lösare och lösare för varje åkare. Tävlingen höll på hela dagen och tävlingsledningen fick begränsa finalisterna till max 15 i varje klass för att hinna avsluta tävlingen innan mörkrets inbrott.