Byn Kyrkberg ligger vid Kyrkberget som stupar ner mot Umeälvens strand. Den branta sydsidan av det 627 meter höga berget avtecknar sig tydligt och syns tydligt i horisonten nordväst från Storuman. Varför berget heter Kyrkberget har vi inget svar på. Du som vet mer kan med fördel höra av dig och berätta.

Eva Banstorp skriver:
– Jag har hört två olika versioner om namnet, båda av min far Per-Erik Lindberg, Blaiken, född 1926. Den ena versionen var för att de tog de långa granarna som växte på berget till bygget av Stensele Kyrka. Den andra versionen var för att berget såg ut som en kyrka, d.v.s. stack upp över resten av landet.

Red. anm.; Stensele nya kyrka byggdes på 1880-talet och invigdes 29 augusti 1886. Texten ovan gäller den första kyrkan som låg ungefär vid minneslunden på Stensele kyrkogård.

Kyrkberg ligger ca. 20 km nordväst om Storuman längs Umeälven. Första permanenta jordbrukaren slog sig ner i byn i mitten av 1800-talet. Nybyggarna Carl Nathanaelsson och Philip Simonsson i Luspen anhöll 1796 om utsyning av ett nybygge vid Storuman i närheten av Kyrkberget. Syneinstrumentet granskades och godkändes vid Lyckseletinget 1800.
Ingen av insynarna flyttade dit. Gabriel Danielsson i Barsele ägde besittningsrätten till Kyrkberg i 13 år, men han bodde aldrig där. 1814 omtalas att Johan Johansson i Kyrkoberget hade fått insyna åkerjord "på ett näs uti Sjön Stor-Uman som anses blifwa befriad från frost acktighet, genom den marken på sidorne omgifwande djupa Sjön."
Då Kyrkberg insynades, antecknades i protokollet att vid Kyrkberget fanns bördig jord och frostfri åkerjord av tillräcklig vidd. Men vid skattläggningen 1815 låter det på ett annat sätt: "Åkerjorden består af stenig och ofruktbar jordmohn, så att Åboens egenteliga närings tillgångar äro Fiske och Djurfång."
Erik Joelsson i Gaskeluogt fick överta Kyrkberget 1817. Av- och tillträdessyn hölls den 11 juni. Erik insynade Strömsund 1819 och Långbäck 1821. Hälften av Kyrkberg och hälften av Långbäck sålde Erik 1823 till Daniel Jonsson från Skarvsjön.
Erik flyttade till Strömsund och Kyrkberg kom att ligga obrukat. 1844 ansökte nybyggarna i Sandviken om tillstånd att få upprätta nybygget. Syneinstrumentet berättar:

Detta ställe som för åkerbruk är det säkraste bland alla vid Stora Umansjön har förut varit bebott, men Åboen Johan Johansson fick tillstånd att flytta en mil härifrån för något öfver 20 år sedan under vilken tid stället legat öde utan att Strömsunds Männen kunnat underhålla lämnade Åker lapparne hvadan de medelst köpebref såld ena hälften deraf till Jon Jacobsson och andra hälften till Jon Andersson, och som Jon Andersson är vanfräjdad, lärer han böra vara synnerligen belåten med den lösen som erbjudes honom för den vanhäfdade åkerfläcken, uti hvilket han ej äger Immesjon. Sökandena böra få upptaga det från Jordeböckerna uteslutna namnet Kyrkoberg.

Det blev Pehr Ersson och Jonas Jacobsson i Sandvik som återupptog Kyrkberget. Den 21 febr. 1861 sålde Pehr sin hälft till Jonas som alltså blev ägare till hela nybygget. Då Kyrkbergs by var över 60 år gammal, kom den förste verklige jordbrukaren dit. Det var Jacob Jonsson från Sandvik.

Pinnpojken jobbar oavbrutet på. En del av skogen vid Umeälvens strand fick stryka på foten vid regleringen. Dock inte lika mycket som bilden visar. Den högsta dämningsgränsen blev i slutändan 1½ meter lägre än den nivå som Vattenfallsverket ansökte om initialt.