|
Bebyggelsens uppkomst och utveckling i Stensele socken
Här har vi radat upp dom byar i Stensele socken som koloniserades 1741-1860 Abborrberg Adolfsberg Ankarsund Barsele Bastansjö Bastanvik Bastuträsk (Gunnarn) Berglunda Bergnäs Björnabäck Blasarn Blekfjäll Brattbäck Brattåker Brännholm Bäckmark Dal Dikestorp Ersmark Finnäs Fjällbosjö Fjällsjö Fjällåker Forsmark Forsvik Fredrikssten Friden Friheten Gardsjönäs Grannäs Gratjansjö Grundfors Grusmark Gubbträsk Gunnarn(Bastuträsk) Harrsjö Harrvik Hedlunda Holmträsk Hällnäs Högland Höglund Joranträsk Järvsjö Kaskeluokt Kyrkberg Laisbäck Lubbträsk Luspen Luspholmen Långbäck Långnäs Långvattnet Lönnberg Mattaberg Mörtliden Nordansjö Nordanås Norrberg Norrbäck Norrdal Norrhed Norrsjö Norrvik Norråker Nyholm Nysele Näsvattnet Olofsberg Pauträsk Renberg Rönnäs Sandvik Skarvsjö Slussfors Stenlund Stensele Stentorp Storholmen Stornäs Striden Strömsund Sundsvall Sädesholm Tallträsk Timmerheden Torpsta Ullisjaur Umnäs Vallnäs Verksamheten Vinliden Volvonäs Västervik Ånäset Åskilje Östansjö Östervik Lördagen den 4 sept 1858 företog länsman
Bjuhr syn och besiktning av dom marker vid Abborrberget som Jonas
Jacobsson i Sandviken anhållit om att få bebygga. Gårdsställe och tre
tunnland odlingsbar åkermark fanns i södra sluttningen av Abborrberget.
Det låg några hundra meter väster om Blekfjälls nybygge och ca 7,5 km
från Gardsjönäs by. Jonas Jacobsson fick införsel i nybygget i utslag av K
B (Kongl. Majts resp.: Befallningshafwandes) den 11
juni 1859 med brev om 25 skattefria år. På södra sluttningen av Sabotsliden ville Adolf Larsson i Näsvattnet anlägga ett nybygge med namnet Adolfsberg. Insyningen skedde 1841, men K B gav i sitt utslag den 4 juni 1842 det beskedet att införsel inte kunde beviljas. Efter tilläggsinsyning 1843 medgav K B anläggningstillstånd den 27 mars 1844. Den 11 september 1857 beslöt kammarkollegium att Adolfsberg skulle sammanläggas med kronobygget Norrberg. Den 11 Juli 1815 gjorde länsmannen Eric
Holmström en insyning av ett krononybygge i Ankarssundet. Det var Abraham
Pehrsson som ville bosätta sig där. Han hade hittat mark som kunde nyttjas
för åkerbruk med en årlig avkastning av 33½ skrindor. Abraham var
företagsam. Han upptog flera andra nybyggen. Bl.a. Vallnäs 1819,
Björkkulla 1821, Slussfors, Rönnbäck och Ängesdal 1824, Joeström 1833,
Fjällsjö 1834, Klippen 1841, Vilasund och Umfors 1844. Efter 13 år kunde
Ankarsunds nybygge delas. Länsstyrelsen gav tillstånd till klyvning den 24
juli 1828. Då bodde Abraham i Rönnbäck. Han ansåg sig inte kunna bo
tillsammans med sin hustru Sophia. Sonen Johan Petter övertog rätten till
halva nybygget för en köpesumma av 420 riksdaler, och Sophia fick den
andra hälften. Slussfors nybygge sålde Abraham 1828 till Anders Jonsson i
Umnäs. Den 9 juli 1833 sålde Johan Petter Abrahamsson sin hälft av
Ankarsund till Christoffer Pehrsson i Joranträsk för 400 riksdaler, och
samma dag köpte Johan Petter den hälft av nybygget som hans mor innehaft.
Den 7:e december 1835 avstod Christoffer besittningsrätten till sin hälft
åt Erik Eriksson i Bastuträsk för 400 riksdaler och köpte samma dag
hälften av nybygget i Strömsund. Johan Petter sålde sin hälft av Ankarsund
till Abraham Pehrsson från Joranträsk och flyttade till Umnäs. Även Erik
Eriksson sålde sin del till Abraham som alltså kom att bli ägare till hela
nybygget. K B beviljade honom införsel den 7 juni 1840. Genom köpebrev den
5 februari 1844 blev Carl Jonas Andersson i Kaskelougt ägare till halva
Ankarsund. Barselelandet sträckter sig från Pauselelandet och upp till Stenselet. Till skattelandet hörde Skarvsjön, Joranträsket, Skirträsket m. fl. sjöar. På 1600-talet gick landet under benämningen Djurbergslandet. Då vi första gången träffar på namnet Barsele, stavas det Baarsehlet. Denna gamla namnform är ett bra bevis för att selet - och byn - aldrig har hetat eller borde heta Barrsele, som t.ex. professor Zetterstedt vill göra gällade. (ur Ossian Egherblads bok "BARSELE" utgiven på bokförlaget Björken 1970) Mårten Johansson från Bastuträsk upptog 1770 Barsele som han 1781 sålde till sin svåger Gabriel Danielsson. 1790 sålde Daniel 1/3 av nybygget till Paulus Olofssson från Örträsk. Den delen blev Barsele 2 och övertogs 1822 av Anders Gustaf Paulsson och sedermera av hans son Anders. Barsele nr 1 förvärvades 1818 av Håkan Michaelsson. Hans mågar Johan Gustaf Norman och Jacob Jonsson fick dela hemmanet. Här följer lite kuriosa om åborna i Barsele: Mårten Johansson som föddes 1741 gifte sig
med Cecilia Larsdotter som var född 1720. Det kan verka lite rörigt med alla namn och
årtal, men alla dessa kan ha varit föregångare till bl. andra "Spirre" och
"Barrsten" som verkade och fortfarande verkar i nutida Barsele och
Storuman. Pehr Olof Wåxberg från Mellanås i
Vilhelmina hade fått lov att uppta ett krononybygge mellan nybyggena
Gratjansjö, Slussfors, Harrliden och Skansnäs. Dom nya ägorna avsynades
den 15 juli 1836, och ett boställe utsågs vid Bastansjön. Den 28 april
1837 fick Wåxberg åborättigheter som han ett par månader senare
överlämnade till Jonathan Björklund från Nordmaling. Han fick 70 riksdaler
riksgäldsmynt i betalning. Men det dröjde hela fyra år innan K B godkände
affären. Den 27 februari 1845 fick drängen Pehr Olof Eriksson från Slussfors införsel i nybygget Bastanvik. Det hade insynats sommaren 1844. Boplatsen var belägen 625 meter väster om Bastansjö nybygge vid den s.k. Djupviken. Där utsågs tre tunnland åkerjord samt ett tunnland på en holme i Bastansjön. 21 skrindor ängar utsynades.
Skattelappen Johan Thomasson var förste
nybyggaren vid Bastuträsket. Han fanns där sommaren 1744. Frihetsbrev från
K B utfärdades den 24 november 1744. Tio år senare ville Johan klyva
nybygget och sälja hälften till Simon Petrus Eriksson i Luspen.
Häradsrätten tillstyrkte Johans ansökan, men någon affär med Simon Petrus
blev det inte. Han övertog istället sin faders nybygge Luspen. Vid allmän skattläggning 1798 uppräknas följande åbor i Bastuträsk:
Gabriel Jonsson hade 1818 upplåtit halva hemmanet nr 4 till sonen Johan, men denne avstod hemmanet till Abraham Stenlund som 1826 överlät besittningsrätten på Olof Olofsson från Gransele. Gabriel måste stämma dessa tre till tinget för att få ut överenskommen köpeskilling. 1833 utstakades vattenledningar på Bastuträsk bys ägor. Bl.a. från Juktån till Lycksbäcken. Vid samma tillfälle verkställdes ägodelning mellan grannarna Anders Nilsson, Pehr Johansson, Pehr Erik Norman, Jonas Gabrielsson, Olof Olofsson och Johan Olofsson. Vägar genom byn utstakades också. Den 15 januari 1834 sålde Jonas Gabrielsson sitt hemman nr 2 till Pehr Erik Norman och flyttade till Joranträsk. Pehr Johansson insynade 1836 åkerjord till
ett tunnland på Långnäset på norra sidan av Tjeckuträsket, ett tunnland
mellan Theckumoran och Kalven samt ett halvt tunnland vid fäbodarna 1,5 km
i norr. Av Mårten Larsson i Åskilje köpte Pehr samma år hälften av en
förruttnad dammbyggnad i Kittelavabäcken, halva dämningen av sjön Lumsen,
dämningen av Svanatjärn och hälften av sjöfodret i samma tjärn. Dessutom
insynade han vattenledningar från Gäddtjärnbäcken till Stora Stenmyran och
från Skrappelstruckan i Juktån till en annan stor myr. Tillsammans med
Johan Olofsson köpte Pehr hemmanet nr 5 av Anders Andersson. 1838 dog den
driftige jordbrukaren Pehr Johansson, och hans ägor delades mellan sonen
Johan (som var näst yngst av Pehrs sjutton barn) och mågen Erik Johan
Jonsson. Förre nybyggaren Johan Nilsson från Nyholm
hade 1859 anhållit att få upptaga och upparbeta ett nybygge av
odisponerade arealer på kronoallmänningen. Vid syn den 5 oktober samma år
utsågs tomt och åker vid Lillberget 7,5 km sydost om Barsele by vid yttre
ändan och på norra sidan om Barsele. Det blev avslag av K B den 30 mars
1861. Dombok för Lycksele 1824 uppger att Bergnäs
nybygge upptogs 1803. Insynare måste ha varit Jonas Jonsson i Pauträsk. Då
hans äldste son Nathanael gifte sig, slog han sig ner i Bergnäs. 1817
tillerkändes han ytterligare 5 års skattefrihet. Johan Larsson utsynade den 6 september 1814
ett nybygge som var beläget 7 km nordnordost från Pauträsk och sex mil i
västnordväst från Lycksele kyrka, på norra sidan av Pauliden och söder om
Björnträsket. Synenämnden föreslog namnet Björnbäck som sedan fastställdes
till Björnabäck. Sommaren 1846 fick drängen Mårten
Mårtensson från Gaskeluogt uppvisa för synenämnden de områden som han
begärt att få intaga och upparbeta till ett nybygge. Lappmannen Anders Olofsson i Abborrberg upptog nybygget Blekfjäll. Insyning förrättades den 8 juli 1841. Gårdsplats behövde inte utses, därför att Anders redan i två år bott i sin stuga vid södra ändan av Abborrberget en mil nordost från Garsjö by. Tre tunnland åkerjord insynades i närheten av gården. Brattbäck blev insynat den 17 juni 1845 efter ansökan av Olof Christoffersson i Björnabäck. Lämplig gårdstomt uppvisades i yttersta tangen av Jouvanberget en mil i nordväst från Björnabäck. Där fanns också oldlingsmark till tre tunnland i en lutning mot söder. 22½ skrindland äng intogs också. Den 14 juli 1834 avsynades de åker- och
ängsmarker på Skäggsjölandet som nybyggaren Johan Johansson i Långvattnet
begärt att få använda till ett nytt nybygge. Boställe utsågs vid
nordvästra ändan av Långvattensjön 12 km i nordväst från byn. Detta
godkändes på 10 års försök av K B den 8 maj 1835. Den 16 sept. 1829 utfärdade K B
anläggningsutslag för nybygget Brännholmen åt Fredrik Pehrsson i Luspen.
Tillståndet var provisoriskt och skulle gälla i 10 år. Vid syneförrättning
1840 godkändes det arbete som Fredrik hade utfört i fråga om husbyggnad och
odlingar. Han fick definitiv införsel den 22 juni 1843 och dessutom 20
frihetsår från skatt. Pehr Jonsson i Sandvik gjorde 1824 en
framställning om att få insyna ett nybygge ungefär en mil norr om Sandviks
nybygge. Den 20 juli 1825 kom länsman Holmström med två nämndemän för att
syna och beskriva. I syneprotokollet skriver han bl.a.: "Tomt och
Bolstad utsyntes uti Nårra änden af så kallade Sade-liden wid där
framlöpande Ängesbäcken om en mil i Nord från Sandevikens Nybygge.
Oldlingsmark til Åker fants på båda sidor om den nämnde Bäcken, har wacker
belägenhet, ligger i lutning emot Syd och Sydwäst, och består Jordmån af
grofre och finare Sand på Lerbotten, til det mästa Stenfritt."
Sommaren 1820 begärde Olof Pehrsson i
Luspholm att ett nybygge skulle utsynas åt honom på en plats som han
utsett emellan Luspholms och Näsvattnets nybyggen. Det skedde också, men
när ärendet kom till K B fick han avslag på sin begäran om åborättigheter. Inhysesmannen Nils Andersson i Pauträsk inlämnade 1832 en ansökan om att få uppvisa och insyna odlingsmark som han hade för avsikt att upparbeta och använda till nybygge. K B beviljade hans anhållan och syn företogs den 29 juni 1833. Till boplats utvisades och godkändes ett ställe norr om Pauträsket 2,5 km västnordväst från byn och 7,5 km sydost om Stensele kyrka. Nämnden föreslog att nybygget skulle kallas Dikestorp. K B lämnade den 25 okt. 1834 interimstillstånd för försök på tio år. I närheten av sin gård i Sandvik hade nybyggaren Jonas Jacobsson hittat lämpliga åker- och ängsmarker till ett nybygge. Han anhöll hos K B om syn och beskrivning av dessa ägor. Sommaren 1846 kom synemännen och utsåg gårdsplats och åkermark för odling vid västra änden av Tronäsberget norr om Storumansjön drygt en km från Sandvikens by. Åkerjorden bestod till det mesta av stenfri sandmo och ytan var fyra tunnland (2 hektar). Frihetsbrev utfärdades av K B den 31 dec. 1846. Från början kallades detta nybygge Finnås.
Det upptogs av Leander Samuelsson i Norrbäck med insyning den 23 aug.
1827. Sjöliden söder och Pauträsket skulle bli plats för husbyggnad och
blivande åkertegar, men synenämnden framhöll att mycket lämpligare ställe
för bostad och åker fanns på den s.k. Vacker-Kammen. Utslag med brev om 20
frihetsår utfärdades av K B den 13 sept. 1827. Vid sjön Herkejaur eller Oxträsket 1,5 mil norr om Sandvikens by utsågs den 15 sept. 1834 tomt och åkerjord för ett nybygge med namnet Fjällbosjö. Det var lappmannen Jonas Andersson Skank som anhållit om att få uppta detta område. Ytterligare uppgifter om detta nybygge har inte hittats. Den 3 juli 1832 verkställdes syn av de
områden som en man vid namn Daniel Mattsson begärt att få inta för ett
nybygge. Tomt och bostad utvisades på södra sidan om Aki-sjön på sydöstra
sluttningen av Aki-berget. Nybygget skulle kallas Fjällsjö. Men K B fann
skäl att avslå Mattssons begäran den 17 april 1833. Lappmannen Per Sjulsson från Löbbnen fick tillstånd av K B den 9 maj 1853 att tillträda det misskötta nybygget i Fjällsjö. Pehr Olof Eriksson som varit åbo på stället avstod från alla anspråk på besittningsrätten. Ungefär 500 alnar (297 meter) i nordväst
från sin gård i Umnäs vid södra sidan av Gratjansjön fick Anders
Samuelsson den 27 juni 1828 insyna nybygget Fjällåker. Innan Anders
flyttade till Ängesdal sålde han hälften av Fjällåker till Fredrik Hansson
i Gubbträsk och hälften till Samuel Samuelsson i Björnabäck. Forsmark insynades den 14 juli 1821 av
Nathanael Andersson i Umnäs. Till tomt och bostad utsågs ett ställe på
norra sidan om Umeälven vid lilla selet mellan Gardiksjön och Gratjan en
mil nordväst från Umnäs nybygge. Insynat den 4 juli 1832 av Michael Jonsson
Rönnholm. 1851 upplät Rönnholm besittningsrätten till Forsvik för 100
riksdaler riksgäld åt klockaren Anders Andersson i Vinliden som erhöll
införsel den 22 april 1852. Den 22 feb. 1862 sålde han Forsvik till
kyrkoherde U.A. Sundelin. Stämningskrivaren Fredrik Stenmark i
Gubbträsk insynade 1850 nybygget Fredrikssten på den s.k. Lillbrånan vid
nordöstra änden av Gubbträsket. Införsel den 2 jan. 1851. I sydsydvästra sluttningen av berget Simisgelest ca. 4 km väster om Norråker insynades minst tio tunnland åkermark för nybygget Friden. Insynare var Anders Andersson i Skarvsjö. Han erhöll införsel den 5 maj 1855. Friheten upptogs av Johan Finnberg i Finnäs som hade utsett en lämplig nybyggesplats på norra sidan av Pauträsket 2,5 km nordväst om Bergnäs. Han fick införsel på den 4 tunnland stora arealen den 5 maj 1855. Finnberg sålde sedan besittningsrätten till Christoffer Abrahamsson i Pauträsk som fick definitiv åborätt den 17 maj 1864. Lappmännen Thomas Olofsson och Lars Larsson
i Umbyn hade ansökt om att få inrätta ett kronobygge på deras
lappskatteland Gardejaur. Syn hölls den 16 aug. 1816. Bostad utsågs på en
näs kallat Gardsjöliden vid Gardsjön 6 mil från Stensele. 1,5 tunnland
åkerjord fanns vid bostaden samt 3 till tunnland i Witsjöliden knappt fyra
km österut från gården. Ängarna beräknades kunna ge en avkastning av
nästan 48 skrindor. Införsel av området hade skett den 13 mars 1816. Man
lämnade 15 frihetsår från skatt. Den 13 okt. 1831 lämnades ytterligare 10
år. Lappmannen Enar Andersson hade ansökt om
tillstånd att inrätta en kronobygge vid de s.k. Gjerjes-Sjöarne.
Syn verkställdes den 12 juli 1815. Tomt och bostad blev utsedda att ligga
på ett näs vid norra änden av Gippmoksjön. Införsel beviljades av KB fem
veckor efter synen med brev om 30 frihetsår. Detta nybygge blev insynat den 23 juli 1825
på begäran av Anders Ersson i Umnäs. Boställe utsågs på södra sidan av
Gratjansjön drygt 1 km i sydost från Umnäs nybygge. Johan Johansson i Bastuträsk insynade 1788
detta nybygge och gav det åt sin måg Gabriel Jonsson som sålde det till
Johan Larsson i Vinliden. Anläggningsutslag utfärdades av K B den 20 april
1789. Då Anders Johansson 1836 får tillstånd till uppdämningar och vattenledningar från Joranbäcken och Rismyrbäcken omtalas att hans granne Johan Olofsson innehar endast 1/16 mantals hemmansdel. Här har alltså kommit en ny åbo till byn. Han kom från Bäverträsk i Lycksele. 1843 sålde Pehr Pehrsson även sina kreatur
till Anders Nilsson i Bastuträsk. För 1 sto, 1 föl, 7 kor och 19 får, samt
en ny kilnot 45 famnar lång, fick han 280 riksdaler riksgäldsmynt. Pehrs
föräldrar Pehr Ersson och Cecilia Ersdotter flyttade från Örträsk till
Grundfors. De testamenterade all sin egendom till sonen Pehr. En person som kallas Jon Ersson i Långbränna (kan vara Långbäck?) hade 1847 fått tillstånd att insyna ett nybygge med tomt och bostad på näset vid Gratjansjöns norra ända 7,5 km nordnordost från Umnäs och 2,5 km från Forsmark. Insyningen kom till stånd, men synemännens förslag om införsel avslogs av K B. Johan Johansson i Bastuträsk begärde 1793
tillstånd att få anlägga ett nybygge vid det s.k. Gobbträsket. K B lämnade
honom ett tillfälligt tillstånd, men Johan drunknade 1794 innan utsyning
hunnit verkställas. Ärendet fullföljdes emellertid av hans änka Christina
och mågen Gabriel Jonsson. Synen verkställdes den 28 sept. 1795, och
landshövdingen utfärdade sitt anläggningsutslag den 30 dec. 1796. Jon var en flyttande man och hann med att bo inom fem socknar. Han tycks ha lämnat nybygget till Anders Gustaf Pehrsson från Skarvsjö som 1818 sålde det till sin broder Olof. Fredrik Hansson från Stensele köpte Gubbträsk 1821 av Olof Pehrsson, och därmed blev det fast bebyggelse på platsen. 1826 fick han tillstånd att dela nybygget. 1839 berättas att Fredrik, som underhåller 2 a 3 hästar, 18 kor samt 20-30 får, vill ödelägga bostaden på hemmanet nr 1 och flytta till nybygget nr 2. Gubbträsk med tomt i södra sluttningen av Gubbliden har usel och otillräcklig åkerjord som aldrig ger mogen säd, skrevs det i synenämndens protokoll. K B biföll ansökan om flyttning den 18 juni 1840. Den 20 sept. 1852 förrättades ägodelning mellan Pehr Olof Fredriksson, Fredrik Stenmark och Anders August Fredriksson. Förre nybyggaren Johan Pehrsson i Grannäs
upptog nybygget Harrsjö. Boplats och åkerjord utsågs den 19 juli 1841 i
nordväst från Harrviks nybygge. Den odlingsbara marken, som var stenig och
vattensjuk, låg på Stöttingfjället, en plats där man inte kunde räkna med
bra skördar. Införsel beviljades den 21 sept. 1842. I närheten av Grannäs nybygge och på norra
sidan av lilla Harrsjön insynades den 1 juli 1826 ett nybygge som Jonas
Jonsson* i Umnäs i ansökan hos K B anhållit om att få uppta och bruka.
Genom köpebrev den 12 mars 1832 upplät Jonas besittningsrätten till halva
nybygget åt Sjul Larsson från Skarvsjön för 170 riksdaler riksgäld.
Eftersom det vid verkställd syn utröntes att vardera åbon skulle kunna
underhålla en häst, sex kor och några får, bestämde K B den 20 maj 1835
att Harrviks nybygge fick klyvas. Men 1836 köpte Jonas Jonsson igen Sjul
Larssons del för 190 riksdaler. Den 19 febr. 1848 fick Jonas införsel av
Harrvik nr 2 som blivit insynat sommaren 1847. Länsman Anders Gustaf Bjuhr hade fått tillstånd att insyna detta nybygge för sin egen räkning. Åkermark och bostad utsågs strax väster om Kvarnbäcken, 2,5 km sydost om Stensele kyrka. Fiske kunde ske i Byssträsket, Ansjaur och Långselet inom 2,5 km från bostaden. Införsel godkändes den 13 dec. 1855. Thomas Jonsson i Umnäs hade fått tillstånd av K B att få insyna ett nybygge på Holmträskliden, men han överförde tillståndet till välbärgade skräddaren Carl Jacob Norberg. 1847 insynades ägorna och nybygget med boställe och fyra tunnland åkerodlingsmark på sydöstra tången av Holmträskliden. Det låg drygt 3 km sydost från Umnäs by. Införsel skedde den 18 febr. 1848. Carl Jacob Norberg dog ogift i Stensele 1860. En gemensamhetsinsyning gjordes 1849 av Thomas Jonsson, Johan Petter Abrahamsson och Erik Johan Larsson i Umnäs, då de fick upptaga ett nyhygge på södra sidan om Gratiansjön strax väster om det s.k. Hällnäset drygt 3 km väster från Umnäs. Anläggningsutslag den 15 maj 1850. Insynades 1850 av Jonas Sjödin och Jonas
Jacobsson med bostad och åkerjord i södra sluttningen av Sadeliden 2,5 km
norr från Sandviken. Införsel beviljades den 27 febr. 1851. Länsman Bjuhr
blev ägare till Högland 1859 och överlät sin rätt den 11 juli 1860 till
Johan Abrahamsson i Hedmark för 375 riksdaler. Johan sålde Högland till
handlaren P.A. Rådström för 400 riksdaler. Nybygget Höglund insynades 1845 åt Erik
Johan Larsson. Det var gårdsplats och fyra tunnland åkerjord ungefär 700
alnar norr om Gratiansjön och väster om den s.k. Abraham Pers bäcken 2,5
km i norr från Umnäs by. Införsel beviljades den 25 okt. 1845. Om man får tro papperen som uppvisades vid
häradsrätten år 1800, så blev nybygget vid Börtingtjärn eller Joranträsket
insynat den 25 febr.. 1798. Men det måste vara skrivfel. Inga åkermarker
eller slåtterängar kunde besiktigas mitt i vintern. När de fem åren hade gått, fick Pehr Grundman definitiv åborättighet samt fem års tillökning i frihetstiden. Den 2 juli 1828 överlät han besittningsrätten till Joranträsk nybygge åt sin son Christoffer med förbehåll att under sin livstid själv få begagna hälften av nybygget. Då fem år hade gått, sålde Christoffer sitt nybygge Joranträsk till bonden Jonas Gabrielsson i Bastuträsk för 300 riksdaler riksgäldmynt och köpte hälften av nybygget Ankarsund istället. Jonas Gabrielsson flyttade till Joranträsk. Han ägde sedan 1823 en del av Gabriel Jonssons hemman Bastusträsk nr 2 och har av traditionen uppgivits vara son till denne Gabriel, vilket förefaller mycket naturligt men ändå är oriktigt. Av Gabriel Jonssons 23 barn kom ingen att besitta någon bit av faderns hemman. Många av dem dog i unga år, däribland sonen Jonas som dog i bröstsjukdom. Den Jonas Gabrielsson som kom till Joranträsk har befunnits vara från Norsjö, och hans fader hette just Gabriel Jonsson. 1837 avslog K B en ansökan från Pehr Olof
Pehrsson i Bastuträsk om att få bekomma Joranträsk nybygge som Jonas
Gabrielsson köpt av sökandens broder Christoffer. Lappmannen Daniel Mattsson, som 1832
försökte att få upptaga nybygget Fjällsjö, insynade den 9 juli 1841
nybygget Järvsjö beläget nästan en mil från Fjällsjö. Här fick han
åborättighet den 25 febr. 1842. Huruvida Daniel bodde här någon tid är
ovisst. Han drunknade i varje fall i Järvsjön 1851 och var då 61 år
gammal. Hans hustru hette Segri Nilsdotter, född 1795. På Mårten Nilssons skatteland Gaskeluogt företogs 1802 laga syn av de områden som Carl Nathanaelsson och Philip Simonsson i Luspen begärt att få intaga och uppbruka till ett krononybygge. Lämplig boplats fanns på Gaskeluogtnäset på södra sidan av Storuman. Där utstakades också tolv tunnland åkerodlingsmark. Synenämnden föreslog 18 frihetsår, men K B utökade den skattefria tiden till 25 år. Samuel Pehrsson i Långvattnet övertog 1807
besittningsrätten till nybygget Gaskeluogtnäset. Den 20 april 1813 överlät
han det till Johan Gabrielsson från Barsele. Den 10 juni 1817 överlät Johan Gabrielsson sitt nybygge till Gustaf Michaelsson från Bastuträsk, och den 15 Jan. 1821 bytte Pehr Michaelsson bort Kaskelougt (nr 2) mot Anders Hanssons hemman nr 2 i Skarvsjön. Eftersom K B den 20 sept. 1817 beviljade tio extra frihetsår, blev skattläggning aktuell först 1828. "Gustaf Michaelssons åboende Krono Nybygge bör kallas Gaskeluogt nr 1, föder häst och åtta kor, åkerjorden består af stenbunden jäslera, godt Husbehofs fiske, Qwarn lägenhet saknas, säden måste malas i Luspen" 1837 skattlades Gaskeluogt nr 2 efter 25 frihetsår. Åbon Anders Hansson hade dessförinnan upplåtit hemmanet till sonen Carl Jonas och mågen Mårten Mårtensson. 1842 överlät de sina åborättigheter till Michael Rönnholm från Stensele. Och Michael, som erhöll tillstånd att anlägga nybygget Kaskelougt 3, sålde detta till sin broder Jon Jonsson den 31 juli 1852. Glasmästaren Michael Rönnholms kronohemman nr 2 i Gaskeluogt, anlagt 1812, omfördes från krono till skatte 1860. Byggnaderna värderades till 1314 riksdaler. Gaskeluogt nr 3 jämte nybygget Blasarn inköptes den 5 dec.
1859 av Daniel Danielsson från Vallnäs som överlät båda delarna den 28 maj
1860 till Olof Albert Claesson från Luspen. Nybyggarna Carl Nathanaelsson och Philip Simonsson i Luspen anhöll 1796 om utsyning av ett nybygge vid Storuman i närheten av Kyrkberget. Syneinstrumentet granskades och godkändes vid Lyckseletinget 1800. Ingen av insynarna flyttade dit. Gabriel Danielsson i Barsele ägde besittningsrätten till Kyrkberg i 13 år, men han bodde aldrig där. 1814 omtalas att Johan Johansson i Kyrkoberget hade fått insyna åkerjord "på ett näs uti Sjön Stor-Uman som anses blifwa befriad från frost acktighet, genom den marken på sidorne omgifwande djupa Sjön". Då Kyrkberg insynades, antecknades i protokollet att vid Kyrkberget fanns bördig jord och frostfri åkerjord av tillräcklig vidd. Men vid skattläggningen 1815 låter det på ett annat sätt: "Åkerjorden består af stenig och ofruktbar jordmohn, så att Åboens egenteliga närings tillgångar äro Fiske och Djurfång". Erik Joelsson i Gaskeluogt fick överta
Kyrkberget 1817. Av- och tillträdessyn hölls den 11 juni. Erik insynade
Strömsund 1819 och Långbäck 1821. Hälften av Kyrkberg och hälften av
Långbäck sålde Erik 1823 till Daniel Jonsson från Skarvsjön. Det blev Pehr Ersson och Jonas Jacobsson i
Sandvik som återupptog Kyrkberget. Den 21 febr. 1861 sålde Pehr sin hälft
till Jonas som alltså blev ägare till hela nybygget. Då Kyrkbergs by var
över 60 år gammal, kom den förste verklige jordbrukaren dit. Det var Jacob
Jonsson från Sandvik. Laisbäck blev insynat den 20 juli 1817 av
Fredrik Pehrsson och Pehr Hansson i Luspen. Gårdsplats utsågs på norra
sidan om Storumansjön, söder om det ställe där Laisat-jaur-bäcken löper
ned i nämnda sjö, uppå en där varande högländ kulle som lutade mot söder,
norr och sydväst, belägen vid ca 12 km i nordväst från Luspens gårdar.
Införsel den 18 aug. 1818. Vid efterforskning 1839 om skattläggning fanns Laisbäck ej infört i kronofogdens jordebok. Men enligt nämndens vitsord fanns det verkligen och likaså åbon Johan Olofsson. Den 5 aug. 1842 insynades efter ansökan av Johan Johansson i Långvattnet ett nybygge med tomt och bostad på norra sidan om Lubbsjaur där två tunnland något stenig bergjord utsågs. Införsel beviljad av K B den 21 febr. 1843. Efter 20 frihetsår skattlades Lubbträsk. Där kunde då vinterfödas 2 hästar, 8 kor, 2 ungnöt och 20 får. Öppen jord fanns för två tunnor kornutsäde årligen och tre tunnor potatis. Sommaren 1741 kom Erik Johansson från
Knaften till Luspen. Eftersom han hade familj och några kor med sig, hade
han säkert byggt stuga och fähus vid Storuman något år tidigare. Vid skattläggning 1798 innehar Sinom Petrus och hans son Philip var sin del av Luspen. Då bor Hans Hansson på Luspholmen men kommer sedan tillbaka till Luspen. 1797 har Carl Nathanaelsson från Bjursele
kommit till Luspen och övertagit det ena hemmanet. Den 10 jag. 1806
behandlade häradsrätten i Lycksele en ansökan av Carl och Philip om
fastställelse av en förrättning som verkställdes den 20 sept. 1805, då 88
skrindland äng hade synats. Dessa ängar hade tidigare nyttjats under
kronobygget Luspen. Fredrik Pehrsson lånade, enligt en
lånehandling från 2 mars 1811, 160 riksdaler och 25 riksgäldssedlar av
drängen Gustaf Michaelsson till tre procents ränta. Dessutom överlät han
besittningsrätten till Gustaf. Ett villkor var att han fick stanna kvar
som lantbonde på nybygget i tre år. Och att när lånet var återbetalt
skulle hälften av hemmanet återgå till Fredrik. "Köparen af 3/16 mtl Nr 2 i Luspen Pehr
Hansson betalar 444 Rdr 21 skilling 4 runst. samt har skyldighet att föda, sköta
och försvarligen kläda Inhysesmannen Samuel Pehrsson och dess Hustru till
dödedagarna samt till dem årligen betala åtta kappar Korn, ett Får med
långull, tre marker Smör och tjugu Rullar Tobak. Fredrik Pehrsson har
varit Landtbo på detta Hemman men föga i någon måtto upfyllt gjorde
förbehåll och därför blifvit upsagd." Anders Carlsson, som den 6 aug. 1824 erhållit införsel i hemmansdelen 3/32 mtl nr 2 i Luspen, sålde 1829 ena hälften till Abraham Stenlund för 200 Riksdaler Banco och den andra hälften till Pehr Hansson d.y. för samma belopp. Då fiskevattnet 1838 delades mellan Luspen
och Luspholm, var Pehr Hansson d.ä., Pehr Hansson d.y., Philip Philipsson
och Abraham Stenlund åbor i Luspen. Även här berättar traditionen om "stöld" och påstår att länsman drev änka och barn att bli tiggare, och sedan insynade han hemmanet och gav det åt sin måg. Att insyna en jordbit som tidigare var lagenligt förvärvad och dessutom skattlagd, var naturligtvis omöjligt. Länsman Bjuhr köpte hemmansdelen av P.A. Rådström för 400 kronor. Så gick det till.. "Samtelige hemmanen i Luspen äro ytterst
vanhäfdade" anmäler kronofogden vid jordrannsakning 1851. Som första nybyggare på Luspholmen påträffas Hans Hansson från Ekorrsele. Han var åbo i Långvattnet 1789-1797 och flyttade sedan till Luspholmen. Hans hade insynat Luspholmen redan 1792, och efter resolution av K B den 9 april 1793 erhöll han 24 års frihet på nybygget. I januari 1797 bodde Hans kvar i Långvattnet, men han byggde troligen en stuga på Luspholmen och flyttade dit det året. Hans Hansson sålde halva Luspholm 1800 till Pehr Christophersson men behöll rätten till halva nybygget och flyttade till Luspen. Pehr upplät sin bestittningsrätt åt Carl Petter Granström från Björkberg den 3 mars 1807. Sedan bodde flera familjer någon tid på Luspholmen antingen som jordbrukare eller som inhysesfolk. 1812 är Abraham Pehrsson (Hans Hanssons måg) från Luspen nybyggare på Luspholm. Han begärde dels syn av alla ägor tillhörande Luspholmens nybygge och dels insyning av ett nytt nybygge. Det visade sig då att samtliga bedömdes vara tillräcklig för två eller tre åbor. Synesnämnden ansåg att Luspholms nybygge snart skulle kunna klyvas. På norra sidan av Louleluogt Sundet utsågs boställe för det nya bygget. Men de insynade områdena skulle tills vidare läggas under Luspholmen. 1815 insynade Abraham Ankarsund och sålde Luspholm till Anders Hansson som fick införsel den 31 aug. 1815. Den 11 okt. 1817 bestämde K B att Luspholm skulle få klyvas. Samuel Pehrsson tillträdde halva Luspholm
den 24 aug. 1818, och Anders Gustaf Pehrsson fick införsel i den andra
hälften den 8 nov. 1819. Den 6 dec. 1820 upplät Samuel Pehrsson sin hälft
(=3/32 mantal) av kronohemmanet Luspen till Isak Nilsson från Bäverträsk. Anders Gustaf Pehrsson hade kvar sitt hemman till 1824, då han sålde det till Daniel Jonsson från Skarvsjö. Ur syneprotokollet: "Manngårdsbyggnaden är upsatt 1819, men Stufvan är ännu icke inredd. Wärderades till 28 Rdr Banco. Bagarestufva, värderad till 20 Rdr Bco, af dålig inrättning." Den 27 juni 1826 insynades nya ägor som
Daniel Jonsson och Isak Nilsson fick tillstånd att intaga under sina
hemman i Luspholmen. Daniel har hemmanet nr 1 och Isak nr 2. På västra sidan om sjön Sakerjaur 12 km i
nordväst från Kaskelougt insynades den 12 juli 1821 ett nybygge som Anders
Hansson i Skarvsjö och Erik Joelsson i Strömsund tillsammans ansökt om att
få upptaga. Nybygget fick namnet Långbäck. Olof Hansson i Stensele begärde 1809 att få anlägga ett nytt nybygge. Syneinstrumentet är daterat den 12 sept. 1810. "Tomt och Bohlstad utsågs uti ett Berg wid pass en half mil til Wäster ifrån Skarfsjö Nybygges Bohlstad." Bland ängarna utsågs Storstridbäcken. Gabriel Danielsson i Barsele protesterade utan framgång. Den 29 aug. 1814 fick Anders Hansson i Stensele införsel i Långnäs som han genom avhandling den 5 juli 1814 fått av sina föräldrar. Långnäs skattlades 1826 till 3/16 mantal. Åbon Anders Hansson kunde vinterföda 2 hästar, 7 kor och 20-30 småkreatur. Åkern bestod av frostfri stenbunden mojord. Mulbetet var "bärgeligt", husbehovsfisket dåligt, "alsingen binäring", dålig kvarnlägenhet i Skarvbäcken. Den 12 febr. 1831 sålde Anders Hansson
besittningsrätten till Långnäs åt Anders Israelsson från Vilhelmina och
fick inte mindre än 1300 Riksdaler riksgälds i köpeskilling. Nio år senare
överlät Anders Israelsson hemmanet till Abraham Stenlund från Luspen för
666 Riksdaler Banco och flyttade tillbaka till Vilhelmina. Hans Hansson i Luspen insände 1789 en ansökan till K B om att få bli nybyggare vid Långvattnet (Långsjöby). Han fick tillfälligt tillstånd och bosatte sig tydligen samma sommar på norra sidan av Långvattnet. Dopboken berättar att den 18 sept. 1789 föddes Anna Beata, dotter till Hans Hansson och Sophia Johansdotter i Långvattnet. Den 20 juli 1790 kom synenämnden, och Hans
Hansson uppvisade ängesland till 36 skrindor. syneinstrumentet godkändes
av häradsrätten och vidarebefordrades till landshövding J.G. af Donner som
av någon anledning gav order om ny syneförrättning, vilken verkställdes den
20 juni 1793 och godkändes av K B 1795. Från Mjödvattnet i Burträsk kom Johan Andersson med familj och övertog Långvattnets nybygge. Skattläggning skede den 22 jan. 1817: "Alldenstund att å Långwattns Krono Nybygge, som belägit nära fjellet, uti wattnsjuk och frostacktig jordmån, utsås Trenne Tunnor Korn, hwaraf får mindre lönande afkastning, att hufwudsakliga näringsmedlet är Boskapsskjötsel, och att af någorlunda gifwande och tillräcklige Ängar, kan underhållas öfwer wintern Trenne hästar, Tolf Kor och Tio får, hwarföre Tings Rätten, enär Fisket uti Sjön Långvattnet är obetydligt, föreslagit Nybygget till 3/8 Mantal. Fördenskull pröfwar jag skjäligt, tills widare, fastställa berörde skattetal, hwarefter årliga Räntan Två Rdr 24 skill. Specie, till Kongl. Majt och Kronan, eller Lappmarks Ecclesiastique wärket, årilgen erläggas skal. Gustaf Edelstam." Sedan Johan Andersson insynat 12 skrindland
nya ängar och fått tillstånd att uppdämma Sabotsjön, förhöjdes skattetalet
till ½ mantal. Johan Johansson anhöll 1833 om att få inrätta ett nytt nybygge av områden kring Stabur- och Bäverbäckarna. Insyning skedde den 14 juli 1834, men då återtog Johan sin framställning om ett nybygge. K B bestämde att de insynade områdena skulle läggas under Långvattnets by. Anders Johansson fick 1845 tillstånd att klyva sitt hemman i Långvattnet mellan sonen Johan och dottern Maja Brita, gift med en vid namn Nathanael Ersson. Anders hade nu 2 hästar, 10 kor och 30 får, utsäde minst tre tunnor korn "jemte potäter". Kronofogde Forsell skriver 1845: "Långvattnets
Byamän äro dugliga arbetare och deras Hemman hafva blifvit betydliga.
Utsädet är 8½ Tunna Korn, jemte betydligt potatis, och de underhåller 6
hästar, 36 kor och 80 får." För kyrkoherde Pehr Christian Rådströms räkning insynades den 15 juli 1837 ett krononybygge i nordvästra lutningen av Brattmyrliden, där det fanns åkerodlingsmark till tre tunnland av mycket stenig bergjord. "Och blifver denna Nyodling ett passande
föremål för den fred- och verksamma Sökanden, hvilken bortgömd i
fjällmarken måste umbära Samhällslifvets njutningar. Denna nya inrättning
kunde möjligen blifva Pastorskan Rådströms Enkesäte, och med anledning
deraf vill man ägna Nyhemmanet Hennes namn Lönnberg. Genom en Dammbyggnad
uti Namots bäcken kan en nu onyttig mark blifva ganska förmånligt äng.
Avkastningen härstädes måste blifva minst 40 skrindor." (ur
syneinstrumentet) Den 9 maj 1853 fick Johan Eriksson i
Strömsund införsel i sex tunnland åkermark vid Mattaberget norr om östra
Havsjön att tills vidare bruka under sitt åboende kronohemman. Detta var
början till Mattabergs nybygge. Xenopel ville Erik Nathanaelsson i
Skarvsjön kalla det nybygge som han 1845 fick insyna med boställe i södra
lutningen av Mörtliden drygt 3 km öster från Skarvsjö by. Lämplig åkermark
fanns där till minst fyra tunnland. Men K B lämnade definitiv åborättighet med 25 års skattefrihet den 18 dec. 1845 och ändrade nybyggets namn till Mörtliden. Pehr Erik Norman i Bastuträsk var den som först insynade Nordansjö. Det var den 20 juni 1828. Området låg vid Lums-sjön ca ½ mil ostnordost från Bastuträsk. Åkerjorden var 5 tunnland och dessutom 1 tunnland på en holme i sjön. Den 5 jan 1829 sålde han nybygget till Pehr Hansson i Bastuträsk för 40 Rdr Rgs (riksdaler riksgäldmynt). Pehr Hansson i sin tur sålde det vidare 1832 till Bastuträskarna Olof Olofsson och Johan Olofsson för 75 Rdr Rgs. Olof Olofsson blev den som till slut övertog hela nybygget och 1837 anhöll han om att få införliva det oskattlagda Nordansjö med Bastuträsk nr 4 eftersom det var svårt att få tillräcklig avkastning på utsädet. Han hade endast byggt en liten lada på Nordansjö och ytterligare en på holmen i sjön. Sammanslagningen beviljades av K B den 25 nov. 1837. Johan Petter Abrahamsson och Thomas Jonsson i Umnäs upptog Nordanås på norra sidan av Gratjansjön 1846. Det låg bara drygt 3 km norr om Umnäs. 38 skrindland ängsmark och 5 tunnland åkerjord insynades i ett område som varit härjat av skogsbränder. Införsel beviljades på nyårsafton 1846 med 20 frihetsår från skatt. Den 10 maj 1837 fick Adolf Larsson i Näsvattnet anläggningsutslag för nybygget Norrberg. Det fanns 62 skrindland slåttermark. Bostaden skulle ligga på södra sluttningen av Sabotsliden 2,5 km NNO om Näsvattnets by. Åkerjord fanns till åtminstone 10 tunnland. Nybygget fick 20 skattefrihetsår den 11 sept. 1857 och utökades med nybygget Adolfsberg som Adolf Larsson hade beviljats 1844. Pehr Hansson i Bastuträsk lät insyna Norrbäck sommaren 1845. Boställe utsågs på norra sidan om bäcken som löper från norra till södra Gönarsjön. Där fanns fyra tunnland åkerjord och ängar till drygt 25 skrindland. "Tomt och bohlstad samt Sex tunneland
Åkerjord utsågs på ett ställe uti södra lutningen av berget norrom norra
Swärtträsket 3/4 mil i norr från Dahls Nybygges Bohlstad". Så lät
beskrivningen i synedokumentet den 3 juli 1822. Men Jonas stannade inte länge i Norrdal. Han bytte bort nybygget mot en tredjedel av Sandviken. Den nya åbon i Norrdal Anders Gustaf Pehrsson åtog sig att föda, kläda och sköta Erik Olofsson till dödsstunden. Anders försökte uppta ett nybygge strax intill Norrdal, men fick avslag av K B. Året var 1835. Då hade Anders redan sålt Norrdal till Adolf Larsson i Näsvattnet för 200 Rdr Rgs. Klockaren Anders Andersson från Bastuträsk köpte Norrdal den 30 jan. 1837 av Adolf Larsson. 1853 omtalas att hemmanet är delat mellan bröderna Anders, Olof och Fredrik. Men Anders for till Renberg och Olof till Brännholm, så det blev Fredrik Andersson och hans söner som fortsatte odlingsarbetet i Norrdal. Norrhed insynades 1839 efter begäran från Jacob Jacobsson i Skarvsjön. Han ville inrätta ett nybygge där. Gårdsplats utsågs några hundra alnar (1 aln = 0,59 meter) norr från Skarfsjö by i södra sluttningen av Granberget samt norr om Görjemyran. Odlingarealen var bara 1½ tunnland så han synade även in Bäckerholmen i Skarvsjön som gav 1 tunnland. Införsel beviljades den 22 juni 1840. Länsman Bjuhr var ägare till Norrhed några år, men Jacob Jacobsson köpte tillbaks besittningsrätten för 1100 Rdr Rmt (Riksdaler Riksmynt) och överlät nybygget åt sin måg Johan Johansson. Norrsjö blev aldrig av. Trots att införsel beviljades 1825 åt nämndemannen Pehr Hansson i Bastuträsk avslog K B Pehr begäran om att få införliva Norrsjö med sitt hemman i Bastuträsk. Norrsjö låt en mil norr om Bastuträsk. Det fanns inga hus och ingen odlingsbar mark där. "Norrsjö är att anse som ödelämnat och avföras ur jordeboken" skrev K B i sitt yttrande den 15 mars 1844. Vid norra ändan av Pauträsket hade Leander Samuelsson hittat lämpliga områden för ett nybygge. Året var 1824. Han fick införsel (laglig rätt till att bo och bruka) till Norrvik den 12 jan. 1825. I juli samma år sålde han Norrvik till Anders Ersson i Risträsk som i sin tur överlämnade besittningsrätten 1828 till Matts Christophersson för 100 (Rdr Banco). Av- och tillträdessyn förrättades av länsman Rehn hösten 1830. Norrvik hade nu genom en gränsändring kommit att tillhöra Vilhelmina socken. Det var Leander Samuelsson i Norrbäck,
Lycksele om fick införsel i Norråker 1825. Området hade insynats året
tidigare. Nils Johansson i Pauträsk övertog nybygget den 5 juli 1825. Maria Andersdotter dog 1834 och Adolf Larsson i Näsvattnet förvärvade hennes halva 1835. Adolf sålde sedan sin hemmansdel i Norråker till Erik Andersson i Skarvsjönäs för 280 Rdr Rgs 1841. Norråker skattlades 1845. Dom två som bodde där hade tillsammans 2 hästar, 8 kor och 30 får. Åkerjorden uppgavs vara frostkänslig och vattensjuk. Erik Andersson gav sedermera bort sin besittningsrätt till Norråker åt Erik Anton Jonsson mot diverse förmåner, bl.a. fyra tunnor potatis årligen. Vid syneförrättning den 10 juli 1837 intogs tio tunnland åkerjord på Ytterholmen. Nyholm låg vid Barselet i Umeälven. Insynaren Johan Paulusson lämnade rätten till Nyholm åt sin svåger Nils Fredrik Carlsson. Sedan kom nybygget att ägas av Jacob Jonsson, Lars Peter Melin, Johan Nilsson och Anders Nilsson som 1859 sålde det till Carl Fredrik Nilsson. Detta nybygge, som från början kallades Nya Barsele, insynades 1826 av Johan Paulusson i Barsele. 1845 lämnade han hälften av nybygget till Erik Johan Nathanaelsson. Nysele låg precis som Nyholm vid Barselet i Umeälven. På norra sidan av Näsvattnet (eller Nammotsjaur) insynades den 26 sept. 1795 på begäran av Johan Johansson i Stensele ett nybygge med tre tunnland åkermark. 1803 gjordes en ny syn av alla ägor tillhörande Näsvattnet. Man utökade då bruksängarna till 45 skrindland. En tilläggsinsyning av 6 skrindland ängar gjordes av Anders Mårtensson 1811. Samma år blev Näsvattnet skattlagt till en åttondels mantal vilket blev 40 skilling Banco vilket motsvarade knappt en riksdaler. Det var Olof Pehrsson i Bäckmark som upptog Olofsberg med boställe och två tunnland åkermark strax öster om gården i Bäckmark. Sonen Israel övertog besittningsrätten 1849 för 100 Rdr Banco. Sedan blev Pehr Olof Gustafsson ägare till nybygget och därefter Pehr Olof Mattsson från Norråker. I den täta gran- och björkskogen på norra
sidan om Pauträsket och en halv mil från sjöns östra ända utsynades 1763
åkerjord för två nybyggare. Det var svågrarna Lars Larsson och Johan
Jonsson. Dom odlade sin jord och det gick så bra att dom så småningom
ansågs som välbärgade bönder. 1816 ansökte Jonas Jonsson om syn och uppskattning av åkrar och ängar som hörde till Pauträsk by. Han ville att arealen skulle delas lika med grannen som hade större bit av kakan än Jonas. Efter en undersökning 1816 företogs jämkning mellan grannarna. Den 27 juni 1816 fick Jonas tillstånd att klyva sitt hemman. En ny gårdstomt blev utsedd på en höglänt kulle på norra sidan av Pauträsksjön ca 850 alnar (ca 500 meter) nordväst om gamla bostaden i Pauträsk. Samma dag utsågs också ny tomt med åkerjord åt Nathanael Andersson. Den 8 aug. 1821 beviljades Nils Andersson införsel på det kronohemman som hans hustru Catharina Jonsdotter innehaft. Jonas Jonsson sålde 1822 hälften av sitt hemman till Matts Pehrsson i Hedmark, men två veckor senare lät Matts pigan Eva Christina Jonsdotter överta denna del, sedan hon fått Anders Pehrsson (Byssträsk) och Israel Nilsson (Mårdsele) som borgensmän. Den 27 dec. 1824 erhöll Anders Gustaf Nathanaelsson och Olof Andersson införsel på var sin tredjedel av Nathanael Anderssons hemman, och 1830 i Carl Fredrik Nathanaelsson sin del. Vid en husesyn 1831 påpekades att mulbetet var gott med husbehovsfisket dåligt. Lappmannen Anders Andersson Uttjek och hans hustru Elisabet Nilsdotter testamenterade 1831 renar, silver och annan egendom till Olof Andersson och Carl Fredrik Nathanaelsson mot en förbindelse att sköta om de gamla samerna fram till deras död. Carl Fredrik överlät 1833 sin tredjedelrätt av hemmanet åt Anders Nilsson i Bastuträsk för 500 Rdr Rgs, men stannade själv kvar som landbonde. Avlidne Nathanael Anderssons hemman som kunde vinterföda 6 hästar, 27 kor och 50 får, fick klyvas i tre lika delar 1833. 1836 fick Carl Fredrik tillstånd att inrätta fäbodar 2,5 km i sydost från Pauträsk och fick även tillstånd att begagna mulbetet i Björkliden och Ekorrliden. Anders Schriver och Catharina Magdalena Nathanaelsdotter sålde 1835 sina kreatur till brukspatron O.R. Meuller i Umeå för 210 Rdr Rgs. Anders Israelsson och hans hustru Eva Christina Jonsdotter sålde 1831 hemmansdelen av Pauträsk nr 2 till Nathanaelssönerna Anders och Carl samt till Olof Andersson "för en betignatt köposkilling ett Tusende Nio hundrade Rixdaler Rixgäll". I ett domstolsmål 1837, där Carl Fredrik anmält Anders Schriver för stöld av diverse persedlar (kläder och annat), meddelas att Schriver vid påsktiden 1836 begivit sig av nedåt landet där han vistas på okänd ort. Häradsrätten medgav 1837 att Carl Petter
Granströms hemman 3/16 mtl Pauträsk fick klyvas i två lika delar mellan
Granströms barn Johan Carlsson och Anna Brita Carlsdotter. Då Renberg 1846 blev insynat av Adolf Larsson i Näsvattnet, utsågs gårdsplats och åkerjord i södra sluttningen av Renberget norr om Lajsotsjön 7,5 km från Östervik (varför inte bestämma avståndet från Laisbäck?) 15 tunnland intogs och införsel den 31 dec. 1846. Renberg nr 2 var beläget ca 1200 meter väster om Renberg första nybygge, upptogs av Gustaf Andersson från Stensele. Han upplät besittningsrätten till detta nybygge 1857 åt Catharina Helena Andersdotter i Nysele, som 1858 avträdde det till Erik Albin Mårtensson. För skräddaren och Luspenbon Abraham Stenlunds räkning, insynades 1834 ett nybygge med gårdsplats på Rönnäset en halv mil väster om Luspholms by. "En vacker local" skrev länsman Holmström. K B lämnade införsel och frihetsbrev den 6 maj 1835. Abraham sålde Rönnäs 1844 till Anders Carlsson från Luspen.
Fredrik Pehrsson i Luspen insynade Sandvik troligen 1811. Han överlät nybygget, som erhållit 28 frihetsår, till Erik Joelsson i Kaskelougt. Han i sin tur avstod nybygget till Pehr Michaelsson från Bastuträsk 1817. Pehr bodde förmodligen inte i Sandvik någon tid. En man vid namn Erik Gustaf Carlsson var åbo ett tag i Sandvik. Han överlät det 1820 till Pehr Jonsson från Tväråmark i Sävar. Två år senare sålde Pehr krononybygget till pigan Anna Elisabet Pehrdotter från Bäsksjön och begärde att länsman skulle syna nybygget. Ur syneinstrumentet: "Wid det undertecknad nu varit Sysselsatt med Syneförättningar vid Stor Uma Sjön ankom Nybyggaren Pehr Jonsson som åbor Sandvikens Oskattlagde nybygge och beklagade sig det företrädaren å Nybygget Erik Gustaf Carlsson som efter åtskilligt begångne Snaterier begifvit sig til Norge icke lämnat honom någre Dockumenter som bevisa ägande Rätten till Ängesmarken; hvadan Pehr Jonsson Anhöll att vid nu varande tillfälle få låta Besigtiga och Beskrifva de samma; hvilket Synemännen i anseende till Nybygges aflägsenhet och Pehr Jonssons fattigdom ville bevilja." (Erik Holmström) Därefter följde många ägare till delar av Sandvikens nybygge: 1824 säljer Anna Pehrsdotter 1/3 Sandviken
till Anders Gustaf Pehrsson i Luspholm. När Mårten Johansson var 40 år gammal, sålde han sitt nybygge i Barsele för 10 rikdaler specie (=40 Riksdaler Riksgäld). Efter några år begärde han att få uppta ett nybygge vid Skarvsjön. 1788 utsågs boställe samt 3,5 tunnland åkerjord. 1791 for Mårten och hans hustru till Åsele
och två nya brukare kom till Skarvsjö. Det var Lars Pehrsson från
Gäddträsk i Lycksele och Pehr Jacobsson Lycksam från Burträsk. Ägorna
delades mellan dem 1798. Skarvsjö blev skattlagt 1807 och 1809 insynades ett tredje nybygge på norra sidan av Skarvsjöberget. Det var Samuel Pehrsson som med sin faders ekonomiska hjälp 1810 fick införsel på detta. Ett fäbodställe på Långnäset insynades 1812. Utslag av K B julafton 1814: Delar av Skarvsjö 2 bytte ägare mycket ofta. Samuel Pehrsson sålde sina andelar till Jacob Nilsson från Kvarnselet i Degerfors (Vindels socken) och for till Vilhelmina. Efter ett år sålde Jacob hemmanet till Anders Hansson från Luspholm, och Anders bytte 1821 bort sitt misskötta hemman mot Pehr Michaelssons nybygge Kaskelougt. Den andra delen av Skarvsjö nr 2 upplät Anders Gustaf Pehrsson 1815 till sin broder Olof, som 1817 sålde den till Fredrik Hansson i Bastuträsk. Han lämnade den 1818 till Jacob Hansson och han i sin tur 1821 till Daniel Jonsson från Bastuträsk som lät brodern Carl överta besittningsrätten 1823. Carl Jonsson fick 1828 tillstånd att klyva hemmanet. Han sålde hälften till sin halvbroder Hans Jacobsson och hälften till Johan Andersson i Långvattnet som i sin tur gav hemmanet till sin yngsta dotter Eva, i samband med att hon gifte sig med Jacob Hanssons son Jacob. Lars Pehrsson, som hade Skarvsjö nr 1, delade sitt hemman 1827 mellan sönerna Nils och Erik Johan samt mågen Erik Johan Pehrsson från Joranträsk. Med sin faders samtycke sålde Erik Johan Larsson sin tredjedel till Erik Andersson från Vilhelmina för tio tusen daler riksgälds mynt. Hans Jacobsson i Björkberg flyttade till Skarvsjö efter det att hans söner Jacob och Anders hade blivit kronohemmansägare där. Han gav sönerna 500 Rdr Rgs för att dom skulle sköta och föda honom och hans hustru till döden. Men så köpte David Jonsson hemmanet av Jacob, och Anders flyttade till kaskelougt. De gamla måste nu bo hos "fattige sonen Gustaf Hansson uti Stensele". Anders återlämnade 250 rikdaler, men Daniel, som enligt köpebrev var skyldig att betala resten, vägrade i flera år, varför häradsrätten måste ta hand om saken. Sedan fick Anders Gustaf Pehrsson i Luspholm 500 riksdaler av Hans Jacobsson som då tillsammans med sin hustru blev förgångshjon i Luspholm. Men Anders Gustaf sålde sin del av Luspholm till Daniel Jonsson, så Hans Jacobsson fick ta ut stämning igen för att få ut sina 500 riksdaler. Den 17 juli 1837 verkställdes syn av alla ägor och tillhörande områden i Skarvsjö. Byn fick då skatt för ett helt mantal. Dom som bodde i byn då var Nils Larsson, Erik Andersson, Erik Johan Pehrsson, Pehr Michaelsson, Hans Jacobsson och Jacob Jacobsson. Samuel Pehrsson från Vilhelmina och hans
hustru Christina Eriksdotter gav 300 riksdaler samt en ko, en oxe, en
kviga och en slipsten till åbon Erik Andersson, som åtog sig att sköta det
båda gamla "så länge lifstiden varar". Slussfors firar "födelsedag" den 9 juli
1824. Det var då länsman Holmström var på väg till Tärna för att insyna
Rönnbäck och Ängesdal åt Abraham Pehrsson i Ankarsund, som nu på två dagar
blev innehavare av tre nya upptagningar. Abraham Pehrsson byggde stuga och ladugård här. Den 5 april 1828 sålde han besittningsrätten till Slussfors åt Anders Jonsson från Umnäs för 170 Rdr Rgs mynt. Av- och tillträdessyn hölls midsommardagen 1828. "Stugan afbrann sistledne års wåhr genom wådeld. Kwar fanns ett fähus med foderlada och port emellan." Slussfors nybygge hade genom utslag av K B
den 18 maj 1825 erhållit 20 frihetsår. Då de åren hade gått, föreslog
kronofogden att Slussfors skulle skattläggas till ½ mantal, eftersom åbon
kunde vinterföda 2 hästar, 7 kor och 20 får samt bedrev ett lönande fiske.
Men Anders Jonsson anförde besvär, och genom kungabrev av den 15 juli 1845
förunnades nybygget ytterligare tio frihetsår. I närheten av Sandviken insynades 1824 ett nybygge som fick namnet Stenlund. Det måste ha varit ett bra nybruk, eftersom Anders Gustaf Pehrsson uppges ha fått 555 Rikdaler Riksgälds mynt, då han 1830 sålde det till Pehr Eriksson från Bastuträsk. 1831 överlät Pehr nybygget till drängen Nils Petter Gabrielsson i Bastuträsk. "Han kunder där föda häst och fyra kor. Husbehovsfisket i Stora Uma Sjön är förmånligt", enligt skattläggningsprotokoll 1845. Johan Eriksson Stolts, äldste son till Erik
Johansson i Luspen, begärde 1767 att få anlägga en krononybygge vid
Stenselet. I 25 år hade han varit soldat, och nu sökte han sig ett
boställe. Han fick landshövdingens tillstånd våren 1768, och samma sommar
flyttade han till Stensele från Kroksjö i Umeå socken. Plats för kyrka och prästgård utsågs 1781 vid Stenselet av kronobefallningsman Öhrling och gräns utstakades mellan prästbordets åker och Johan Erikssons nybygge. Men kyrkbygget uppsköts 1783 på obestämd tid och blev inte aktuell igen förrän år 1817. Den 10 juli 1789 företogs ny syn av alla
ägor som tillhörde Stensele nybygge. Ängar fanns till 34 skridland. Åbo
var Johans änka Catharina Elisabet Ersdotter. Johan Erikssons söner Erik och Johan ville inte stanna i Stensele. Dom flyttade 1796 till Näsvattnet, och Hans Olofsson från Granön övertog nybygget i Stensele. Vid skattläggning 1797 uppgavs att Stensele nybygge ansågs vara bland de sämre lägenheterna i Lycksele socken. (Låg Stensele i Lycksele socken 1797?) Hans Olofsson fick tillstånd 1804 att dela nybygget så att han själv behöll två delar och Anders Nilsson Renman från Burträsk fick köpa en del. Den bestod av ett tunnland åker och ängar till 16 lass hö. Samtidigt fick Hans Olofsson insyna ett nybygge nummer 2 vid Stenselet. Vid bouppteckning 1807 efter avlidne Anders Nilsson i Stensele, värderades hans nybyggesdel om 1/24 mantal till 166 riksdaler och 32 skilling rikgälds mynt. I juli 1809 utsynades åkermark och ängar för Anders Johansson från Manjaur. Han hade övertagit Anders Nilssons nybygge som nu var skattat till 1/16 mantal. Fyra tunnland åkerjord intogs, och på en holme i älven fanns lämpligt svedjeland vilket sedermera skulle bli en åker. Hans Olofsson överlämnade hälften av nybygget nr 1 till sin äldsta som Olof, som i utslag av K B den 30 dec. 1811 fick tillstånd att utklyva hälften av nybygget och att bygga ny gård samt erhålla 12 års skattefrihet. Men 1813 återlämnade han åborätten till sin far och for till Öravan. Hans Jacobson i Björkberg hade köpt besittningsrätten till Stensele nr 2 och överlät 1814 den till sin son Gustaf Hansson. 1825 insynade Johan Stenvall nybygget Stentorp med gårdsplats 700 alnar (413 meter) nordväst från klockargården. 1830 fick Stenvalls hemman jämte Stentorps närbelägna nybygge delas mellan klockaren och hans måg Pehr Johansson. 1834 köpte Michael Rönnholm hälften av klockarhemmanet samt hälften av Stentorp för 850 Rdr Rgs. Dessa hemmansdelar innehade Rönnholm till 1852. Då köpte Pehr Johansson dem för 1080 Rdr Rgs. Johan Stenvall fick 1836 tillstånd till vattenledningar i Skravelbäcken och på Stormyran. 1838 godkände K B en ansökan om att få inrätta nya fäbodar i Vinlidsmyren drygt 6 km sydväst från Stensele by och knappt en kilometer från Stenvalls och Rönnholms fäbodar. Tillståndet överläts till Gustaf Hansson. 1838 överlät Stenvall Stensele nr 1 och halva Stentorp till Pehr Johansson mot 750 Rdr Rgs. Hemmanet Stensele nr 2 delades 1844 mellan Gustaf Hanssons söner Anders Gustaf och Erik Johan. Då hade Gustaf Hansson 2 hästar, 10 kor och 30 får. "Årligt utsäde af fyra tunnor korn samt höstråg och potäter." I jordeboken 1851 kan man läsa: "Stensele
har goda åker och ängeslägenheter, tillräcklig skog, svagt mulbete och
ypperligt fiske, men samtelige hemmanen skola vara ytterst vanhäfdade." Sedan klockaren Johan Stenvall i Stensele 1824 erhållit tillfälligt tillstånd att inrätta och upparbeta ett nytt nybygge i närheten av Stensele by, insynades åt honom den 18 juli 1825 nybygget Stentorp med boställe 700 alnar i nordväst från klockarens gård på norra sidan om Umeälven på en höglänt backe inom byamännens åkerhägnad. Trots pastor Grönlunds protester fick Stenvall införsel i Stentorp den 17 aug. 1825. Den 29 juni 1829 sålde Stenvall halva Stentorp till mågen Pehr Johansson som 1838 också köpte resten av detta nybygge. 1852 överlät Pehr besittningsrätten till Stentorp åt sonen Isak som bosatte sig där. Vid skattläggning 1846 fanns 1 häst, 2 kor och några får på Stentorp, och hemmantalet sattes till 1/16 mtl. Redaktörens anmärkning: Jag tror att kordinaterna för bosättningen Stentorp inte stämmer enligt Ossians beskrivning ovan. Platsen för Stentorp är enligt min mening alldeles söder om Lönnberg som ligger efter en avstickare från Dikanäsvägen intill riksväg 45. Anders Nilsson (i Ullisjaur?) fick den 2 okt. 1857 anläggningsutslag på nybygget Storholm. 1859 överlät han besittningsrätten åt Johan Pehrsson från Forsmark. Han i sin tur sålde Storholm till samen Olof Thomasson. Drängen Jonas Eriksson i Långbäck ville bli nybyggare på Stora Mjelkos näset vid Stora Uma sjön drygt 1 km sydost från Långbäck. Åkermark utsynades men den var inte av bästa sort. Som namn för nybygget föreslogs Stornäs. K B avslog emellertid detta 1844. Sedan Jonas övergivit sina planer på detta nybygge och avstått sin rätt till Jonas Sjödin, företogs en ny insyning 1846 av flera ängar. Boställe utsågs på Lajsotnäset mellan Umasjön och Storviken. Det godkändes 31 dec. 1846. Stornäs överläts sedan till Mårten Eriksson
i Långbäck. När han avlidit fick hans änka införsel i mars 1851. Hon
överlät besittningsrätten till Johan Andersson från Stensund 1852. Striden insynades sommaren 1845 efter ansökan av Abraham Stenlund i Långnäs. Gårdsplats utsågs 1000 alnar sydost från gården på Långnäs öster om en dalgång där det fanns stenig åkermark till minst 5 tunnland odling. Införsel den 25 okt. 1845 med brev om 25 frihetsår. Erik Joelsson i Kyrkberg insände 1818 en ansökan om tillstånd att få utsyna ny åkerjord och nytt boställe vid norra ändan av "Storwiken som formeras av Stor-Uman, 4 mil från Stensele Capell Kyrka". Han menade i ansökan att hans nybygge i Kyrkberg inte gick att bebo, utan endast dög som fäbodställe för kreatur. Efter fem år synades alla ägor i det som kom att kallas Strömsund. Där fanns då 20 kappland (1 kappland = 154 m2) åker uppodlade, vid Kyrkoberget också 20 kappland samt på ett näs i väster 8 kappland. Erik Joelsson överlät 1834 sin besittningsrätt till kronohemmanet Strömsund åt sina barn Maria Catharina och Mårten mot att barnen gemensamt betalade två tredjedelar av hans skulder som för deras del blev 362 Rdr jämte förmåner till Erik och hans hustru Helena Eriksdotter. Klyvning av fastigheten godkändes 1835. Den 7 dec. 1835 avstod Maria Catharina Ersdotter sin besittningsrätt av Strömsund till nybyggaren Christopher Pehrsson från Ankarsund för 350 Rdr jämte förmåner till Erik och Helena. Mårten Eriksson sålde sin del till sin broder Johan Eriksson för 355 Rdr. "En liten gammal Stufva, en Stolpebod och en Mjölkbod har föregångsmannen Erik Joelsson på lifstiden förbehållit sig". På Mårtens hälft fanns endast ett stall, en kornlada och två små bodar. Sommaren 1844 synades Ängessjön som Johan
Ersson i Strömsund ville uppdämma. Beviljades av K B 29 juli 1844. Tisdagen den 21 okt. 1856 förrättas syn på
de odisponerade områden som var belägna på kronoallmänningen mellan
Barsele, Nyselet, Nyholm och Joranträsk. Det var nybyggaren Nils Fredric
Carlsson som anhållit att få inrätta ett nytt krononybygge. Nils avstod nybygget åt sin äldste som Johan, och han sålde bestittningsrätten till Sundsvall den 9 april till Anders Fredrik Andersson från Lycksele. Efter ansökan av Anders Nilsson i Bastuträsk insynades den 7 juli 1834 ett nybygge med gårdstomt och minst åtta tunnland åker på en större holme i Bastuträsksjön. Dessutom uppvisades tre tunnland åkerjord på Fällnäset norr om sjön. Nybygget skulle förslagsvis kallas Sädesholm, vilket godkändes av K B i utslag den 9 maj 1835. 1836 hade Olof Pehrsson i Bäckmark insynat ett nybygge vid norra ändan av Tallträsket. En ny insyning gjordes 1854, då skräddaren Jonas Sjödin utpekade bostad och åkermark drygt 600 meter väster från Tallträsket. Det är möjligt att Sjödin försökte bo där. 1858 talas det om att åbon Jonas Sjödin har fått insyna mera ängar under nybygget, och då omtalas också att åkermarken är frostländig och stenbunden. På den s.k. Timmerheden ungefär ett tusen alnar (590 meter) i ostnordost från Skarvsjöby utsågs den 27 juni 1827 gårdsplats och två tunnland (ca 9.900 m2) åkerjord för ett nytt krononybygge efter ansökan av Lars Pehrsson i Skarvsjö. I norr från gårdstomten fanns ett tunnland åkermark samt på ett näs i Skarvsjön ett tunnland och 24 kappland. Ängar till 40 skrindor utvisades och intogs. Nybygget, som skulle kallas Timmerheden, fick 20 frihetsår från skatt. Första försöket att insyna nybygget Torpsta gjordes någon gång omkring 1840. Ny syn begärdes 1843 av Fredrik Samuelsson i Umnäs och verkställdes 1844. Då bodde Fredrik redan där. Fyra tunnland åkerjord hade första gången utsynats vid Baksjökalven 6 km i väster från Ankarsund. Nu intogs ytterligare ägor, däribland 14 skrindland äng. "Detta tillämnade Nyhemman är beläget i Granskapet af Storumansjön, hvadan Åboen i brist af annan förda kan äta fisk så mycket han behagar". Fredrik Samuelsson dog 1847. Det förefaller som om Ullisjaur nybygge skulle ha upptagits någon gång omkring 1790. Några synehandlingar har inte påträffats. Men Lycksele-domboken för 1792 uppger att Hans Hansson, som sedan kom till Luspholmen, var nybyggare i Ullisjaur 1791. Utslag den 9 maj 1853: "Lappnybyggaren Anders Nilsson i Ullisjaur insynade den 28 sept. 1852 inte mindre än elva renvallar under sitt nybygge". Sex vallar nämns vid namn: Höstkåtavallen, JonNilsvallen, Burträskvallen, Dajkanbergsvallen, Sverigemyrvallen och Vallmyrvallen. Längre upp i fjällvärlden efter Umeälvens dalgång än någon annan, ville Nathanael Andersson från Öravan göra ett försök att bosätta sig. Den 18 juli 1812 utsågs åt honom nybygget Umnäs med boplats och några tunnland tjänlig åkermark vid södra sidan om Umeälven på ett näs vid den så kallade Gratjansjön. Insyningen godkändes av K B som lämnade införsel och ett brev på 20 frihetsår den 31 aug. 1812. Nathanael övelät 1819 hälften av Umnäs till nybyggaren Anders Ersson Lidström från Södra Skärträsk i Umeå socken och den andra hälften till Jonas Johansson från Ånäset i Degerfors (Vindelnområdet). Han transporterade sin del på nybyggaren Jon Andersson som hade upptagit Skärträsk i Umeå socken år 1799. De nya åborna fick införsel i Umnäs genom utslag från K B den 28 mars 1820. Anders Ersson, 65 år gammal, överlämnade 1825 hälften av sin nybyggesdel till dottern Maria Magdalena och hälften till mågen Anders Samuelsson från Långvattnet. Samma dag erhöll Jon Anderssons söner Anders och Israel genom köpeavhandling besittningsrätten till den andra delen av Umnäs. På Jon Anderssons del fanns då enligt protokollet "en låg stufva med förstufva af tillsammans 14 alnars längd och 7 dito bredd. I alt afseende af sämsta inrättning och försedd med en liten Bakugn af gråsten, värderades till 10 Rdr Banco". Jon Anderssons söner sålde sin halva del till Erik Johan Larsson från Skarvsjö, som fick införsel 1830. Anders Samuelsson upptog nybygget Fjällåker. Han hade tydligen tagit över sin svägerskas fjärdedel i Umnäs. Han sålde 1832 hälften av Umnäs och Fjällåker till Fredrik Hansson från Stensele och resten till Samuel Samuelsson från Björnabäck samt flyttade till Ängesdal. Umnäs hade fått fem extra frihetsår och skattlades 1837. Då bodde Erik Johan Larsson på Umnäs nr 1 och Samuel Samuelsson och Fredrik Hansson på Umnäs nr 2. Den 14 april 1838 sålde Fredrik Hansson en fjärdedel av både Umnäs och Gratjansjö hälften av Fjällåker till Johan Petter Abrahamsson från Ankarsund för 335 Rdr Rgs (riksdaler riksgälds silvermynt). På dessa nybyggesdelar fanns ett fähus och en bod men ingen stuga. Och Samuel sålde hela sin del i Umnäs, halva Gratjansjö och halva Fjällåker till sin son Samuel Samuelsson d.y. som i sin tur sålde alltsamman 1842 för 600 Rdr Rgs kontant till en dräng i Nyby, Lycksele. Drängen hette Thomas Jonsson. Thomas förband sig att till hälften föda gamla gubben Samuel och årligen hålla honom med tio rullar tobak. Samma förmåner skulle Samuel Pehrsson, som nu var 80 år, även ha av Johan Petter Abrahamsson. Samuel flyttade sedan till Luspen och dog där 91 år gammal. Johan Larsson i Forsmark stämnde Umnäs
byamän för tjuvfiske i norra ändan av Gratjansjön, ca 7 km från deras
bostad, men eftersom fiskevattet var odelat, ansåg häradsrätten att
Umnäsborna måste äga rättighet att idka fiske var som helst på sjön. Detta nybygge som var beläget "nära norr från Luspens by" upptogs 1819 av Abraham Pehrsson i Ankarsund och kallades från början Luspen nr 2. Vallnäs övertogs av Hans Olofsson i Luspen som den 23 juni 1827 avstod besittningsrätten till sin son Pehr Hansson. 1847 sålde Pehr Hanssons änka kronohemmanet Vallnäs till byggmästaren Olof Pehrsson Stenberg, och han insynade 1852 Vallnäs nr 2 "caica 1000 alnar i Norr från Wallnäs gård". På västra sidan om bäcken som rinner från Verkansjön 7,5 km i söder från Näsvattnets nybygge bostad, insynades den 17 juli 1821 på begäran av Johan Andersson i Långvattnet boställe för ett nybygge som fick namnet Verksamheten. I 1825 års jordebok skriver kronofogde Pehr Forssell: "Nybygget Wärksamheten ligger å en fjälltrakt, där ingen hittils vågat Bosätta sig och ligger således Öde utan all Odling". Anders Hansson i Kaskelougt fick överta nybygget som han sedan 1831 sålde vidare till Abraham Johansson i Norråker för 220 Rdr Rgs (riksdaler riksgälds silvermynt). Efter 20 frihetsår skattlades Verksamheten 1842 till 1/8 mantal. Omdömet om Verksamheten var "Stenig och torr åkerjord, usel skog och intet husbehovsfiske". Klockaren Anders Andersson upptog nybygget Vinliden. Plats för bostad samt åkerjord av rödaktig bergmylla till sex tunnland fanns vid yttre änden av Vinmyrliden omkring 7,5 km från Stensele kyrka och knappt 4 km från Skarvsjö by. Införsel beviljades den 13 juli 1850. Insynat 1850 av Michael Rönnholm. "Bostad
på ett näs vid Långvattens sjöns norra sida straxt vesterom Volfoviken.
Tio tunneland stenfri sandmylla". Då odlingsskyldigheterna ej uppfylldes, uteslöts Volvonäs 1865 ur jordeboken och lades under Långvattnet. Insynat 1847 av Pehr Olof Pehrsson på södra sidan om Bastuträsket strax väster om byns inhägnade åkermark. Där uppvisades förnämlig åkerodlingsmark bestående av stenfri sandmylla på fast botten till en vidd av minst sju tunnland. Införsel den 19 febr. 1848. Drängen Johan Fredrik Brunström från Lycksele insynade Ånäset och uppvisade då på Hästnäset på södra sidan om Juktån drygt 1 km i väster från Åskilje by ett vidsträckt område av odisponerad åkerjordsmark av stenfri och frodig sandmylla till en vidd av minst 50 tunnland. Dessutom fanns det åkerjord på Granholmen. Införsel beviljad den 17 sept. 1851. Mårten Larsson från Örträsk började sitt odlingsarbete vid Åskilje våren 1753. Han hade givetvis erhållit vederbörligt tillstånd till detta av K B. Troligen byggde han stuga och fähus redan den sommaren. Då länsman och två nämndemän året därpå kom till Åskilje för att verkställa insyning av nybygget, utsågs ingen plats för bostad, vilket tyder på att stuga redan var upptimrad. Mårten uppvisade slåttermark och rödningsland på 13 olika platser. När hans söner hade vuxit upp hade han planer på att klyva nybygget. Han insynade ytterligare 32 skrindland ängar. 1783 biföll K B att dom områden som Mårtens son Matts hade sett ut till ett nybygge, skulle besiktigas. Så skedde också den 3 sept. samma år. Åkerland och gårdsställe utsågs på sydvästra sidan om Ume älf vid Pafselet någon km söder om Åskilje. Sedan syneinstrumentet upplästs vid häradsrätten 1784, anmäldes att Lars Mårtensson skulle bli nybyggare vid Pafselet istället för Matts. Rätten godkände detta. Matts for till Sorsele, och Mårten Larsson
delade upp Åskilje nybygge mellan sönerna Lars och Mårten. Mårten dog 1800
och hans änka gifte om sig med Pehr Olofsson Lyxell som blev åbo på
Åskilje nr 2. Den 15 juni 1852 utstakades en ny gårdstomt för Nils
Mårtensson väster om byns åkerhägn. Han ämnade dela upp sitt hemman i tre
delar. Samtidigt utsågs flera vattenledningsarbeten. Mårten Larsson i Åskilje begärde 1838 att
få lägga samman sitt hemman i Åskilje och Östansjö nybygge till en del.
Östansjö låg på södra sidan om Hundsjön ½ mil söder om Pausele by.
Han hade fått det insynat 1828. Sommaren 1812 fick Abraham Pehrsson i
Luspholm insyna lämpliga områden för ett nybygge på norra sidan av
Louleluogtsundet, men detta skulle tills vidare tillhöra Luspholms
nybygge. 1839 insynade Anders Hansson i Kaskeluogt 14 skrindland äng som han ville inta under sitt nybygge Östervik. Sonen Carl Jonas Andersson och mågen Mårten Mårtensson fick var sin hälft av Östervik. Men Carl Jonas for till Ankarsund och Mårten till Renberg. 1842 sålde de Östervik till Michael Rönnholm från Stensele, och vid skattläggning 1848 är Adolf Larsson i Näsvattnet ägare av nybygget. |