De första nybyggarna vid Luspen

Då regleringen av sjön Storuman blev aktuell i början av 1950-talet, beslöt riksantikvarieämbetet, att dom fornfynd som gjorts vid Storumansjön i samband med utgrävningar, skulle tillvaratagas och om möjligt tidsbestämmas. Det blev då klarlagt att  det hade funnits människor i trakten av Luspen redan under yngre stenåldern. Fynd av bronsföremål och välbearbetade stenredskap visar, att bebyggelsen fortgått under vikingatidens och in i yngre järnåldern.
Fornfynd från långt senare tid, visar att lapparna under nyare tid vistats vid dessa sedan forntiden bebodda stränder. Man har hittat ett lapskt dräktsmide och en björngrav. Man har dock ej kunnat visa på något samband mellan det fiskar- och jägarfolk, som bebodde dessa områden under stenåldern, och de lappar som sedermera blev det allenarådande folket i dessa otillgängliga skogs- och fjälltrakter ända i på 1700-talet.

Första nybyggaren i Luspen vid "Stor-Uma" kom från Knaften i Lycksele socken. Han hette Erik Johansson, var född 1702  och var son till kyrkvärden Johan Johansson Hilduinen (född 1658 i Finland), som kom från Örträsk.  Pappan dog 1718 i Knaften Lycksele. Erik hade en storebror, Johan Johansson (1699-1770), och en yngre syster, Elisabeth Johansdotter (1692-1776). Mamman, som nu blev änka, hette Anna (född 1662 i Finland och död 1720 i Gransele Lycksele).

Erik blev myndig 1723 och tog över nybygget i Knaften, där hans far hade bott sen 1701 och fram till sin död 1718. Brodern Johan gifte sig med finnen Johan Mattssons dotter Elisabet Elsa Johansdotter (1692-1788) i Bastuträsk, Nordmaling och bosatte sig där fram till 1734. Därefter blev han nybyggare vid Umgranselet.
Erik gifte sig den 21/9 1723 med Anna Simonsdotter, född 1690 i Wörå, i finska Österbotten. Hon dog år 1760 i Luspen, Stensele.

Erik Johansson var inte speciellt intresserad av jordbruk. Han hade bara 17 kappland jord som han brukade. Hans granne, Erik Ersson som var en mycket "bräcklig" person, hade 42 kappland. Erik tyckte mer om att vara ute i naturen. Fiske och jakt var hans stora intressen. Innan han lämnade Knaften, hade han flera gånger varit åtalad för olaga jakt och fiske. Det var därför han vid 40 år ålder flyttade till Luspen där han hade förnämliga fiskevatten och jaktmarker inpå knutarna.

Kyrkoherde Pehr Högström berättar om fattiga nybyggare i lappmarken:
"Merendels hafwa sådana satt sig ned i Lapmarken som warit så utfattige, at de omöjeligen kunnat komma sig före. En sådan såg jag år 1741 begifwa sig med hustru och barn ifrån Lycksele til stor-Uma 12 mil op til Fjällen och satte bo i wilda ödemarken. Då han reste opföre hade han wäl med sig några Kor, men egde ej en skeppa säd at begynna med. Han bärgde dock en tid lifwet med mjölk och fisk."

Det är Erik Johansson från Knaften som Högström berättar om. Till Storuman har alls ingen annan än Erik Johansson och hans familj flyttat från Lycksele vid den här tiden. Erik och hans fru Anna fick 5 barn. Johan född 1724, Elisabet född 1729, Simon född 1731, Esaias född 1734 och Philippus född 1737. Först 40 år senare kommer nästa flyttande familj. Det är Hans Jacobsson med hustru och barn, men de kommer från Degerfors (Vindeln/Hällnäs).

Erik Johansson hade givetvis skaffat sig landshövdingens tillstånd, innan han byggde stuga vid Storuman, vilket han måste ha gjort 1740 eller tidigare. Insyning av Luspens nybygge verkställdes säkerligen 1741. Inom lappmarken sammanfaller nästan alltid nedsättningsår och insyningsår. Syneinstrumentet borde normalt ha införts i domboken 1742 men finns inte där. En förklaring därtill har vi måhända i följande anteckning i häradsrättens protokoll för 1742: "Den 11 och 12 Jan. war så stark köld, att ingen penna kunde föras, medelst thet att blecket icke hölt sig ofrusit".

Man kan utgå ifrån att Erik Johansson hade tillstånd att slå sig ner vid Luspen, annars skulle nog länsman eller någon skattelapp mycket snart ha anmält honom för myndigheterna. I ställer fick "Nybyggaren Erik Johansson wid Stor Uhman" häradsrättens förtroende 1748 att som extra nämndeman tillsammans med länsmannen förrätta syn och beskrivning av det nybygge som kateketen Anders Pehrsson i Sorsele ville upptaga vid Olselet söder om Sorsele kapell.

Det finns nedskrivet i en del böcker att den förste nybyggaren vid sjön Storuman hette Simon Petter Ersson. Men det stämmer inte, för när Erik Johansson 1741 flyttade från Knaften till Luspen, var hans son Petrus endast 10 år gammal, och då kunde väl inte han bli nybyggare vid Luspen före sin far.

Simon Petrus (Eriks son född 1731) gifte sig med Magdalena (Malin) Mårtensdotter från Rusele den 23 april 1753. Men hon hann aldrig komma till Luspen eftersom hon var krasslig och dog redan året därpå. Den 7 april 1754 sålde Simon Petrus sin fjärdedel av Resele nybygge för 120 daler kopparmynt åt sin svåger Israel Andersson från Åmsele. Simon Petrus gifte om sig med Anna Olofsdotter. Simons mamma dog 1760, och han övertog då nybygget efter sin far. Odlad jord hade då funnits i Luspen i 20 år.