Johan Thomasson i Bastuträsk

Bastuträsket (Gunnarn) och en massa andra fiskevatten runt om Storuman inom Umeå lappmark var väl kända fiskeparadis, som umebönderna utnyttjade långt innan någon bebyggelse kom till stånd i dessa trakter. I 1553 års skattelängd omtalas storbonden Joen Gullesson i Granön som hade 16 kor. Han fiskade i Åskilljan, Bastuträsket, Mörtträsket och Skarvsjön. För detta betalade han det året två lispund och åtta skålpund torra gäddor samt tolv skålpund sik.
Förste nybyggare i Bastuträsk blev nybyggarlappen Johan Thomasson, som var gift med Mårten Mårtenssons dotter Catarina. Hon var född i Bredträsk 1711. Dom gifte sig i Arjeplog 9 april 1738. Johan var född 1716 i Granbyn, Skellefteå. Han hade 1743 fått landshövdingens tillstånd att bosätta sig som nybyggare. Han hade förmodligen redan året innan börjat svedja och bryta mark vid Stora "Badstuguträsket".
Dom fick många barn fast fattigdomen var stor. Dom två äldsta barnen Maria och Mårten, var så hungriga att dom stulit ost, torrfisk och mjölk av lappen Mårten Nilsson. I juni 1760 hölls det ting i Röbäcks gästgivargård. Men det handlade då inte om matstölden. Det var nämligen så att Johan och hans dotter Maria (född 1739) skulle rannsakas för att de hade haft olovligt umgänge med varandra. Maria hade frivilligt erkänt att detta hade hänt vid två tillfällen. Häradshövding Furtenbach, som skulle hålla förhör med dessa brottslingar, såg till att slippa ta sig ända upp till Lycksele för att hålla förhör. Istället fick Johan och Maria gå de 20 milen från Bastuträsk ned till Röbäck. Johan erkände han också. Urtima tingrätten dömde efter lagens bokstav. Johan Thomasson skulle halshuggas och steglas. Maria skulle också halshuggas och sedan brännas på bål. Men hovrätten upphävde tydligen dödsdomarna. Vilket straff Maria fick i stället är inte känt men troligen fick hon "slita ris" vid "tingsstugudörren". Hon blev längre fram en duktig bondmora i Lögdasund. Hon dog 1809.
Johan Thomasson köpte nya vadmalskläder på kredit av handelsman Avander i Umeå, då han skulle föras till fästningsarbete i Kalmar. Han hade dömts till livstids straffarbete. Sedermera förflyttades han till Marstrands fästning på Bohuskusten där han dog 1770.