Längdmått 1665-1855

1 g:l mil (lantmil) = 18000 alnar = 36000 fot  = 10 689,0 meter
1 fjärdingsväg  = 1/4 mil  = 2672 meter
1 famn  = 3 alnar  = 1,781 meter
1 aln  = 2 fot = 0,594 meter
1 fot  = 2 kvarter  = 0,297 meter
1 kvarter  = 6 tum  = 0,149 meter
1 tum  = 12 linjer = 0,025 meter
1 linje   = 0,002 meter

Längdmått 1855-1880

1 rev  = 10 stänger = 29,69  meter
1 stång  = 10 fot  = 2,969  meter
1 fot  = 10 tum  = 0,2969 meter
1 tum  = 10 linjer  = 0,02969 meter

Ytmått

1 markland = 8 tunnland = 3,9493 hektar
1 tunnland = 32 kappland = 14000 kv-alnar = 
   56000 kv-fot 
= 4936,6 m2
1 kappland = 437,5 kv-alnar = 1750 kv-fot  = 154  m2
1 örtugsland = 8 penningland = 1946 m2
1 penningland   = 206 m2
1 skrindland = nå´n som vet?  


Gamla mynt och sedlar

Dalern

1534 introducerades ett nytt mynt, dalern. Dalern användes i början enbart vid utlandshandel. Namnet daler kan härledas till den tyska (Bömiska) valutan Thaler. Andra länder hade en liknande valuta som dalern med samma vikt och mängd silver. Detta gjorde myntet internationellt gångbart .
I början var dalern = 4 mark men detta ändrades under slutet av 1500-talet. Runt 1571 stod dalern i 8 mark men 1574 gick det 30 mark på dalern. Inflation fanns även förr! 

År 1604 ändrades namnet till riksdaler (slagen daler). Senare introducerades även specie daler.
Det gamla namnet daler kom dock att leva kvar som benämningen på värdet av 4 mark. Den har dock inte präglats efter 1604 utan var därefter enbart ett räknemynt.

Från 1604 har 1 daler alltid varit = 4 mark och kallades även svensk daler.
1 daler  = 4 mark = 32 öre . 

Alla daler benämningarna kom att användas fram till 1871. 

Redan 1609 var riksdalern uppe i 6 mark = 1½ (svensk) daler.

Riksdalern (rdr) behöll behöll sitt värde under hela tiden, dvs silvervikten var alltid 25,5 g. Kursen mellan riksdaler och de övriga myntsorterna växlade därför.
Före 1776 användes riksdalern huvudsakligen för utrikeshandeln och kom ej att cirkulera nämnvärt i vårt land.

Riksdalern präglades från 1604 och fram till 1871. Från 1777 var den vårt svenska huvudmynt och från 1830 benämndes myntet riksdaler för riksdaler specie.
Riksdaler specie anger att det rör sig om det präglade myntet riksdaler (i silver) och inte räknemynten eller sedlarna i riksdalervalör. Det är inte helt klarlagt hur tidigt benämningen specie uppkom, men den är belagd redan under första hälften av 1600-talet. Specie utsattes dock inte på mynten förrän 1830. 
Specie
översattes till finska med ordet kova som betyder 'hård'. Härifrån kommer antagligen vårt uttryck "kova" för just pengar (jmf storkovan).

Dubbel myntfot

År 1620 fick vi dubbel myntfot i Sverige, den gamla i silver- och en ny i kopparfot. Anledningen var att det var ont om silver. Värdet på kopparmyntet sattes dock för högt och kom därför att få lägre status gentemot silvermyntet. Ny kurs fastställdes 1633.

Mellan 1644 och 1776 utgavs dessutom de sk. plåtmynten av koppar. Metallen skulle motsvara det stämplade värdet i daler silvermynt (sm=silvermynt). De blev därför mycket tunga. Den högsta valören 1644-45 (10 daler) vägde 19,7 kg. Detta är världens största mynt.

1644 motsvarade 1 dr sm = 2½ dr km (km=kopparmynt). Från 1665 till myntreformen 1776 var 1 dr sm = 3 dr km.

Vanligast var att affärer gjordes upp i foten kopparmynt.

Nödmynt

Under Karl XII:s regering utgav man sk. nödmynt eller mynttecken som det hette. Dessa utgavs 1716-19. Avsikten var att skaffa betalningsmedel för krigsutgifterna. Varje nödmynt skulle motsvara ett plåtmynt i samma valör med vikten 756 g. De var kopparmynt med valören 1 dr sm vars metallinnehåll till skillnad från plåtmyntens inte täckte det värde som åsatts dem.
Eter Karl XII:s död inlöstes nödmynten. Innehavaren återfick cirka 50% av det nominella värdet.

Nödmynten ledde med andra ord till en inflation.

Karl XII: regering gav även ut myntsedlar. De gavs ut 1716 i valören 25 dr sm och 1717 i 10 och 5 dr sm. De var egentligen obligationer, som godtogs som sedlar. De inlöstes 1719 på samma sätt och med samma reduktion av värdet som nödmynten.

Myntreformen 1776

1776, under Gustav III:s regering, genomfördes en myntreform. Riksdalern (rdr), som nu indelas i 48 skillingar (1 skilling= 12 runstycken) blev rikets huvudmynt i silverfot och kopparfoten avskaffades. Hela 1600- och 1700-talet hade präglats av de stora svårigheterna med den dubbla myntfoten. 
Från 1740 fram till 1776 hade vi den sk. sedelinflationen då sedlarna var oinlösliga.
I samband med myntreformen så avskaffades även den från medeltiden härstammande mynträkningen i mark, öre och penningar
Myntreformen började gälla 1 januari 1777.

En ny myntenhet infördes i reformen 1776, skillingen. Den användes fram till 1855 och präglades första gången 1802. Myntet präglades i koppar and dess värde var kopplat till banco sedlarna. Därför kom myntenheten efter 1835 att kallas skilling banco.
1 rdr = 48 skilling.

Världens dyraste frimärke är det svenska 3 skilling banco från 1857. Det trycktes vid ett tillfälle detta år med gul färg i stället för grön.

Som alltid vid reformer så tar det lång tid innan det slår igenom hos befolkningen. I dagligt tal bibehölls länge begreppen daler sm och daler km.

En ny sedelinflation med oinlöslighet följde 1789-1803 och 1808/09 främst orsakad av riksgäldskontorets sedlar. 

Sedlar:
Riksgäldskontoret
grundades 1789 och började ge ut sedlar samma år. 
Riksens Ständers bank (Riksbanken) började ge ut sedlar 1777.

1803 nedskrevs sedlarna så att 1 riksdaler av Riksbankens sedlar, riksdaler banco, skulle motsvara 1½ riksdaler riksgälds (riksgäldskontorets sedlar).  
År 1834 blev 1 riksdaler specie satt till = 2 2/3 riksdaler banco eller 4 riksdaler riksgäld. På sedlarna angavs alla tre räkningarna. Då 1 riksdaler riksgäld var detsamma som ¼ riksdaler specie ändrades nu indelningen av den präglade riksdalern till ½, ¼ osv.
Riksgäldssedlarna drogs sedan in 1836 och avskaffades 1846.

Från 1661 till 1834 trycktes de svenska banksedlarna på vitt papper. De första färgade riksbankssedlarna kom 1835. Från 1748 angavs valören på sedlarna även på finska.

 

Decimalsystemet 1855

1855 infördes decimalsystemet i vår myntsystem. Riksdaler riksgäld blev enhet under namnet riksdaler riksmynt och sattes till 100 öre

1 rdr rmt = 100 öre

De högsta valören i silver, 4 riksdaler riksmynt motsvarade nu 1 riksdaler specie.
Guldmynt hette sedan 1654 dukat och var nu värd ca: 8 riksdaler (rdr) riksmynt (rmt) eller 2 rdr specie (sp). 

OBS, det var först 1855 som decimalsystemet infördes. Innan gick det 32öre på dalern. Om något är upptaget till 2.16 daler i exempelvis en bouppteckning så innebar detta 2 daler 16 öre eller 2 ½ daler.

Myntreformen 1873

1873 genomfördes den myntreform som resulterade i vårt nuvarande myntsystem. I Sverige, Norge och Danmark blev huvudmyntet kallad krona, indelad i 100 öre. Vid omväxlingen av det gamla myntet motsvarade.

1 kr = 100 öre

1 riksdaler riksmynt = 1 krona och 1 riksdaler specie alltså 4 kronor.
Nu infördes även guldmyntsfot baserad på en (ej myntad) guldkrona om 0,403225 g guld. Guldkronorna är värdemynt medan silver och bronsmynten är skiljemynt, dvs metallen som ingår i myntet anses inte motsvara det åsatta värdet.
Vid myntreformen avskaffades slivermyntfoten.

Guldfoten avskaffades 1931 och sedlarna blev oinlösliga.
Vår nu gällande myntlag är från1972.