En telefonstations öde

  När gamla telestationen skulle rivas, fick Storumans brandkår uppdraget. Beslutet var att huset skulle brännas ner som ett övningsobjekt. Till denna speciella brandövning hade brandchef Gunnar Reisek bjudit in Umeå kommuns vice brandchef Stig Örtberg. Brandmännen i Storuman var helt ovetandes om denna blivande övning.
  Övningen var så upplagd att telestationen skulle tändas på och vanligt brandlarm skulle ske. Räddning och släckning skulle utföras enligt inlärda rutiner för brandmännen. Larmet gick och brandmännen ryckte ut på branden. Första brandbilen som var klar för avfärd vägrade starta. Efter en kort överläggning kom man överens att sätta brandbilen i rullning från brandstationen på Rallargränd nerför backen mot Skolgatan. Då skulle nog motorn gå igång. Men icke alls. Nu blev goda råd dyra. Här var det storfrämmande från Umeå och något tabbe fick inte ske. Andra brandbilen kopplades framför och drog den strejkande mot brandplatsen. Nu startade äntligen brandbilen. Med snabbhet rullades brandslangar ut efter Järnvägsgatan fram till telestationen. Strålförarna var på plats och beredda. Vattnet drogs på och vattengjutningen av branden sattes igång - i två minuter, sedan sinade vattenströmmen helt. Någon hade glömt att tömma brandposten på grus och skräp innan man kopplade på brandposthuvud och vatten. Följden blev att gruset och sanden kom fram till strålrören och slammade igen dessa.
  Denna övning som skulle ske i högt tempo blev en flopp. Branden släcktes eller i alla fall hölls under rutinmässig kontroll tills huset var ett minne blott och brandmännen en lärdom rikare.