STORUMAN - EN STOR INLANDSKOMMUN I LANDSKAPET LAPPLAND - VÄSTERBOTTENS LÄN
Du är här:

2026
Tips om du använder dator med muspekare: Sätt pekaren på respektive ansikte så ser du kompletterande information.
Vecka 17
VALLNÄS CA 1952
Vallnäsvägen där den delar sig mot Bondevägen. Detta var huvudstråket när man bilade genom Storuman mot Tärnavägen. Fastigheterna Vallnäsvägen 15 och 17 närmast i bild.
Efter Andra världskriget blev flygplan, piloter och kamerautrustning plötsligt tillgängliga för civilt bruk. Under slutet av 1940-talet och framåt började svenska företag, som AB Flygtrafik och Aerofoto, systematiskt flyga över landsbygden och fotografera gårdar och boställen från luften. Bilderna såldes sedan till ägarna som minnen och stolta porträtt av hemmet. Samtidigt kom de att dokumentera ett Sverige i förändring, strax innan urbanisering och jordbrukets omvandling tog fart på allvar. Idag är dessa flygfoton en unik historisk källa till hur det svenska landskapet och livet på landsbygden såg ut under efterkrigstiden.
Ett nytaget drönarfoto över samma plats som bilden ovan. Det har hänt en del på 75 år, eller hur?
Vecka 16
BERGSVÄGEN I STORUMAN
Den 15 november 1961 tog Carl-Oskar Nilsson en "fotopromenad" längs den relativt nyetablerade Bergsvägen i Storuman. Fastigheterna byggdes året innan (se bild nedan!), dvs 1960, och blev inflyttningsklara våren-sommaren 1961. Innan byggnationerna tog fart kallades detta område för "Svältåsen". Någon som vet varför?
Bilarna till höger tillhörde herrarna Sandberg och Forsberg som hade en bilaffär i en liten stuga till höger utanför bild. Den som kan historien om Volvo i Storuman vet att herrarnas initialer i efternamnen, SA och FO, bildade namnet på deras bilföretag Bil-SAFO som 1964-65 byggde nytt vid Röbro.
Så här såg det ut på Bergsvägen 1960 när villabyggena var i sin linda.
Svältåsen - Här bodde rallaren Leonard Mattsson med sin familj på 1940-talet och det var här som Sandberg & Forsberg startade upp sitt bilföretag.
Vecka 15
KVINNOKLUBBEN I STORUMAN 1969
Kvinnoklubbar var förr en självklar del av samhällslivet och en viktig mötesplats för gemenskap, arbete och engagemang. Här samlades kvinnor regelbundet för att fika, sy och handarbeta, planera utflykter, lyssna på föredrag och ibland ordna både lotterier och fester. Träffarna handlade inte bara om att ha trevligt tillsammans, utan också om att engagera sig i samhället och i frågor som var viktiga i tiden. För många blev kvinnoklubben en betydelsefull del av det sociala livet och en plats där vänskap och samarbete växte fram.
Vi vet att det redan 1963 fanns en kvinnoklubb i Storuman, och då tillhörde den Storumans Arbetarekommun.
På bilden ser vi åtta damer som alla var med i kvinnoklubben i Storuman 1969. Troligen har fotografiet tagits på biblioteket. Kanske känner du igen någon av dem? Hör gärna av dig och berätta – tillsammans kan vi bevara minnena och historien om kvinnorna och deras viktiga gemenskap.
1. Britt Norberg 2. Maj Karlsson 3. Okänd! 4. Sigrid Bäckman 5. Karin Norman 6. Gunborg Sundbom 7. Lisbeth Berg 8. ? Dahlbom
Vecka 14
ETT GAMMALT TIDNINGSKLIPP
Genom åren har vi samlat på oss många gamla tidningsklipp, både från äldre tidningar och sådana som skickats in av våra följare. Kvaliteten på klippen är ofta för låg för publicering, men många bilder går att rädda med digital teknik som Adobe Photoshop. Bilden ovan har vi restaurerat och även förbättrat med hjälp av den senaste tekniken inom bildförbättring – artificiell intelligens (AI). En svårighet med denna teknik är att när ansiktena i originalbilden är otydliga kan AI behöva gissa hur de sett ut, vilket ibland gör att resultatet inte stämmer helt med originalet. Men vi tycker att AI har lyckats väldigt bra med detta foto - Vad tycker du?
HÄR KAN DU SE ORIGINALKLIPPET!
(Öppnas i nytt fönster!)
Vecka 13
MUSIKBESÖK I GUNNARN
Vid detta tillfälle hade ungdomar samlats i en lokal i Gunnarn för att lyssna till Freskkvartetten, en svensk stråkkvartett som bildades 1965 och kom att bli en av landets mest kända kammarmusikensembler. Kvartetten bestod av Lars Fresk (violin), Hans-Erik Westberg (violin), Lars-Gunnar Bodin (viola) och Per-Göran Skytt (cello). Freskkvartetten var anställd av Rikskonserter under flera år och reste runt i hela landet och gav konserter, inte bara i konserthus utan även i skolor, samlingslokaler, fabriker och sjukhus. På så sätt fick många människor, inte minst ungdomar, möjlighet att höra levande kammarmusik på nära håll. Deras repertoar bestod främst av klassisk kammarmusik för stråkkvartett, med musik av både svenska och internationella tonsättare som exempelvis Stenhammar, Bartók, Sjostakovitj och Sibelius, men de spelade även modern svensk musik och ibland visor och folkmusikinspirerade stycken. Bilderna visar både musikerna och den unga publiken som samlats för en musikstund – ett fint tidsdokument från när levande musik kom ut till bygderna genom Rikskonserters turnéer. Fotografierna är troligen tagna under läsåret 1968/69.
Känner du igen någon eller några av ungdomarna?
Vi har fått in förslag på namn:
1. Martin Linder 2. Benny Olsson 3. Sonja Bengtsson 4. Peder Brännström 5. Bengt Dahlberg 6. Tom Reinholdzon 8. Henrik Gustafsson 9. Kjell Holmner 11. Lennart Holmner 15. Caroline Söder 16. Tord Olsson 17. Ann Lundström 18. Ingvar Johansson 19. Gunilla Viberg 21. Annika Mörtsell? 24. Ronald Degerman
Vecka 12
STORUMANS BIOGRAF
Detta är Storumans första biograf. Fotot är från slutet av 1920-talet. Biografen byggdes 1923, samma år som inlandsbanan blev indragen till samhället Storuman. 1924 flyttade Torvald Sundström med sin familj till Storuman och det dröjde inte länge innan han övertog driften av denna biograf. Fram till 1954 var biografen den enda samlingslokal som fanns att tillgå i Storuman. Det hölls basarer, möten och fester av olika slag. Ibland ordnades det danskvällar med uppträdanden också. Artister som Harry Brandelius, Olle Jonny, Calle Jularbo och Ulla Billqvist var några av dem som uppträdde här. I folkmun kom denna biograf att kallas "Sundströms Bio" fram till dess att den lades ned. Är det någon som vet när sista bioföreställningen gavs på denna biograf?
FLER GAMLA BILDER TAGNA FÖRE 1940
Vecka 11
ETT POPBAND I STORUMAN
Det här fotot från 1966 visar CHIPS som ett ungt popband från Storuman i en typisk uppställning för tidens orkesterbilder. Instrumenten hålls stolt fram och poseringen är nästan lika viktig som musiken – så skulle ett popband se ut i mitten av 1960-talet. Klädseln är mycket tidstypisk. De smala kostymerna med raka linjer och relativt smala byxor låg helt i modet och inspirerades starkt av den brittiska popvågen. Frisyrerna med längre lugg och rund form påminner också om den så kallade beatfrisyren som slog igenom efter att engelska popband blivit stora förebilder. På fötterna syns dessutom de karakteristiska “Beatlesbootsen” – svarta, ankelhöga boots med smal tå och liten klack. Just den modellen blev enormt populär bland ungdomar och musiker under mitten av 60-talet. Helhetsintrycket är ett klassiskt popbandsfoto från en tid då elgitarrer, nya frisyrer och modern ungdomskultur höll på att förändra musiklivet även i mindre orter runt om i Sverige.
Vecka 10
STORUMANS UTERINK
Snödrivan runt rinken var läktare. Där stod publiken, trampade upp sin plats i snön, huttrade i kylan och följde matchen med full koncentration. Ingen värme, inga stolar – bara is, snö, vinterluft och gemenskap. Här möttes lag, men också människor. För hockeyn var mer än en match – den var en samlingsplats. En vinterkväll på och vid rinken var något man gick till. Något man minns. En vanlig syn förr. Ett kärt minne idag.
Idag är det nog få hockeymatcher som spelas i äkta solnedgång.
Vecka 9
SÅGNÄSET 1954
Detta är ett unikt fotografi hämtat ur den bildserie som fotografen Sven Hebel från Stockholm tog för Kungliga Vattenfallsstyrelsen i samband med att Umeälven i Storuman skulle regleras. Fotot är taget på Sågnäset vid Luspsjön i riktning mot Lillåns utlopp, d.v.s. i riktning mot det som är Umluspens Vattenkraftverk idag. Den byggnad som syns längst in i viken på höger sida tillhör Storumans Folkpark som skulle rivas och ge plats åt kraftverket. Folkparken hade gjort sitt i och med att Folkets Hus uppförts vid Materialvägen i Storuman samma år som Sven Hebel tog detta foto, d.v.s. 1954.
Vecka 8
Vallnäs ca 1963-66
Du som har åldern inne kommer nog ihåg hur det såg ut på Vallnäs i Storuman under första halvan av 1960-talet. Vallnäsvägen och Bondevägen var, innan Tärnavägen kopplades ihop med Materialvägen, den led fordonstrafiken gick på när målet var Tärnaby/Hemavan eller någon by längs vägen. När detta foto togs hade man byggt färdigt vägsträckan från nya Sorselevägen, genom järnvägsviadukten och vidare mot Tärnaby.
Vecka 7
Krönikespel i Slussfors
Krönikespelen i Slussfors växte fram under 1950- och 1960-talen ur lokal hembygdsforskning och folkbildning. Spelen skildrade nybyggarliv, vardag och livsöden i bygden, ofta med manus byggda på verkliga berättelser och sägner. De framfördes av lokala amatörer från trakten av Slussfors och blev en viktig del av bygdens kulturarv och identitet. På fotot ser vi Bert-Ove Lönnback (*1931 †2024) gestalta Gratianfar i ett av de spel som framfördes i Slussfors. Vad kan du berätta mer om det du ser på bilden?
Vecka 6
Storumans järnvägsstation 1950-talet
På 1950-talet ramades Storumans järnvägsstation in av grönska – träd, öppna ytor och en lugn miljö där pressbyråkiosken och den lilla korvkiosken var självklara mötesplatser. I dag möts vi av en helt annan vy: asfalterade gator och gräsmattor som fått ge vika för affärsfastigheter med parkeringsplatser. En bild som tydligt visar hur både platsen och synen på det offentliga rummet har förändrats över tid.
Vecka 5

Juktanbygget inleddes 1973, då arbetet med att bygga Juktans kraftstation startade. Anläggningen byggdes som ett pumpkraftverk och togs i drift 1978–1979, vilket gjorde den till Sveriges första större pumpkraftverk. Senare, 1996, byggdes anläggningen om och pumpdriften upphörde när kraftverket övergick till konventionell vattenkraft.
Det finns pågående planer (2020-talet) på att bygga om Juktan till ett pumpkraftverk igen. En förstudie visade att projektet är tekniskt möjligt och ekonomiskt intressant, och Vattenfall har arbetat med förprojektering och ansökningsunderlag för mark- och miljötillstånd. (Läs mer om Vattenfalls kommande projekt!)
Vecka 4
Detta fotografi togs när den sista årskullen avlagt examen efter att har pluggat fyra år på realskolan i Storuman. Vi ser en glad Bror Kristiansson, som då var rektor på Röbroskolan, omfamna en lika glad Carina Fredriksson t.v. och en dam som vi ännu inte har namnet på.
Vi sänder idag en tanke på den den älskvärda Bror Kristiansson som nyligen lämnat jordelivet. Vila i frid! ❤️
Vecka 3
Den här veckans gammbild tar oss tillbaka till Storumans järnvägsstation år 1965 – en tid då järnvägen fortfarande var den stora pulsådern genom inlandet. På bilden råder full aktivitet på perrongen. Resenärer, många med stora ryggsäckar och rullar med tält eller skidutrustning, trängs mellan tågen. Kanske på väg mot fjällvärlden, värnplikten eller bara vidare ut i landet.
Till vänster syns en klassisk rälsbuss av modell X9, och till höger ett större SJ-lok. Det är vinter, marken är täckt av snö, men stämningen verkar varm – folk samtalar, organiserar packning och förbereder sig för avfärd. En ensam unge i stickad mössa står och betraktar allt som händer, kanske väntandes på någon eller bara fascinerad av det myller som förr var så vanligt vid stationen.
Fotograf okänd – men ögonblicket är tidlöst.
På bilden under, som är en delförstoring, kan du titta lite närmare på stinsen och de som finns närmast kameran.
Av Jan Sandgren
T43-loket till höger om motorvagnen byggdes i 50 exemplar mellan 1961 och 1963. Med dieselloken kunde man ställa av ångloken, som ”konserverades” och placerades i långa plåtskjul utefter linjerna – redo att tas fram vid behov. Dieselloken var enkla att hantera. De krävde bara en man i hytten och det var bara att tanka. Ångloken var något helt annat. Där behövdes minst två man: förare och eldare. Under kriget, när kol var en bristvara, eldade man med ved. Då krävdes ytterligare folk – bland annat vedlämpare på tendern, ett dragigt och tungt jobb. Eldstäder byggdes om, träd fälldes och veden apterades för loktjänst. Även kolhanteringen var omständlig, med lagring, kolbryggor och lastning. Ångloken krävde ständig passning. Fyrarna måste hållas vid liv så att loken var klara när de skulle ut. Under andra världskrigets stränga kyla räckte inte lokstallarna till. Lok och personvagnar fick stå ute, och personalen kämpade för att hålla ledningarna från att frysa. Ett lok fick då stå och mata ånga genom vagnarnas ångledningar. Allt detta krävde stort kunnande och mycket folk. Det är inte bara att kliva på ett ånglok och dra iväg – och det är inte konstigt att det fanns så många järnvägare i Storuman.
Storuman betraktades länge som en strategiskt viktig järnvägsknut i Västerbottens inland. Läget vid anslutningen mellan Inlandsbanan och Tvärbanan mot Lycksele och vidare mot kusten gjorde orten till en central omlastningspunkt. Här hanterades persontrafik, timmer, livsmedel och post, och stationen sysselsatte många Storumansbor genom bangård, verkstäder och godsmagasin. Järnvägens betydelse bidrog starkt till att samhället växte och utvecklades under 1900-talet.
Till höger går en stins i SJ-uniform. Det är Östen Boman från Storuman som bär på en signalskiva (signalspade) för att så småningom ge motorvagnsföraren klartecken att påbörja resan.
Vecka 2
Hösten 1966 passade klass 3.3 på realskolan i Storuman på att göra ett studiebesök vid Umluspens kraftstation. Anledningen till att eleverna inte var i skolan var att en riksomfattande elevstrejk pågick vid gymnasieskolorna. Strejken, som varade under oktober och november, påverkade andra skolor och då även realskolan i Storuman. Strejken riktade sig mot den hårda betygskonkurrensen och det relativa betygssystemet*, som av många upplevdes som stressande och orättvist. Det ovanliga var att det var eleverna själva som tog initiativet – de strejkade, demonstrerade och organiserade sig utan vuxen ledning.
På bilden står eleverna ovanpå kraftstationsbyggnaden vid Luspsjöns utlopp och lyssnar till stationschef Edvin Frilén, som berättar om hur elenergi utvinns i en vattenkraftsanläggning.
1. Edvin Frilén, stationsmästare 2. Kerstin Rydenfalk 3. Sten-Åke Fredriksson 4. Märta-Karin Sedholm 5. Håkan Persson 6. Anders Jacobsson 7. Anneli Andersson 8. Anita Kärrman 9. Sören Hellqvist 10. Rhode Lindberg 11. Hans Gustavsson 12. Per Gardeström 13. Henry Olofsson 14. Tommy Hällkvist 15. Gun-Marie 'Ginna' Härgestam 16. Erik Valfridsson 17. Okänd! 18. Okänd! 19. Monica Valfridsson 20. Ann-Christin Höglund 21. Okänd! 22. Martin Byström?
LITE FAKTA OM SKOLSTREJKEN: Denna skolstrejk var av en av de första stora politiska ungdomsprotesterna i modern svensk historia. Den bidrog till debatt om skolreformer, elevinflytande och betygssystemet. Protesterna ses ofta som en förlöpare till 1968 års student- och vänsterrörelse.
*/ RELATIVT BETYGSSYSTEM: Betygen sätts i relation till andra elever. Resultaten fördelas enligt en förutbestämd kurva (ofta liknande en normalfördelning). Det finns alltid ungefär lika många höga och låga betyg, oavsett hur bra klassen är. En elevs betyg kan påverkas av hur bra andra presterar.
ABSOLUT BETYGSSYSTEM: Betygen sätts utifrån fasta kunskapskrav. Alla elever kan i teorin få högsta betyg om de uppfyller kraven. En elevs betyg påverkas inte av hur andra presterar.
Sedan början av 2010-talet används ett mål- och kunskapsrelaterat (absolut) betygssystem för grundskola och gymnasieskola.
Vecka 1
