Vi har inga uppgifter om när detta lagfotografi av SIK´s hockeyjuniorer är taget, men du som känner igen lirarna kan säkert berätta mer om laget och vilket år det handlar om. Ledarna på fotot ser ut att vara Lennart Nilsson och Rune Einarsson, båda från Storuman.

Den här färgstarka skoltidningen, Kattögat 1959, gavs ut inför Storumanskolans resa till England år 1960. Tidningen kom bara ut i ett enda nummer. Läraren och journalisten Carl-Axel Nordenberg berättar att han höll i manus och såg till att tidningen kom i tryck – han var alltså en slags ansvarig utgivare. Innehållet bestod mest av annonser som eleverna sålde till företagare i Storuman. En av annonserna blev särskilt omtalad ute på byn – en teckning av bagaren Oskar Mannberg med ryggen mot läsaren och texten: ”Det luktar gott om Mannbergs bak.” 😄 Anders Burman och flera av eleverna som skulle åka med på resan hjälpte till att utforma annonserna. Om det faktiskt togs betalt för annonserna är däremot osäkert – det får nog förbli ett mysterium från 1959.

Dessa barn har en dröm om framgång. Att kunna åka skridskor utan att ramla omkull alltför ofta är det som gäller i ett första skede. Känner du igen barnen och de vuxna som håller i ledarskapet? Var du själv med på isen? Skicka gärna ett mejl eller mess och berätta!

En sommardag i juli 1970 arrangerade BK ALPAS distriktsmästerskap i Storuman. Vi har inte koll på var, men gissar att platsen är Storhälla idrottsplats. De tre som Harald Eriksson fångat med sin kamera är från vänster Christer Wiberg, Lycksele, Anders Billström, Umeå och Vivi Nilsson från Storuman som med 1058 poäng blev DM-mästare för damer. BK Alpas blev genom åren en mycket framgångsrik bågskytteklubb vilket diplomen nedan visar.

Här ser vi två konstnärer från Storuman som under en lång period var aktiva i Storumans konstnärsförening. Detta fotografi av Britt Norberg och Märta Hedin togs i samband med en konstutställning som föreningen arrangerade i Storuman. De tre konstverk som damerna visar upp för fotografen är troligen målad av en konstnär med initialerna I.B. Känner du igen något av konstverken?

Det har kommit in kommentarer på vår fb-sida.
Vega Bergström skriver:
– Tavlan till höger har min mamma Inga Bergström Långsjöby gjort. Den är gjord i tenn. Hon gick kurs i byn nån gång på 60-talet.
Carina Fjellström har noterat:
– Tavlan som Britt Norberg håller i har min morfar Konrad Pettersson målat. Den svarta med kvinnohuvudet. (Se bild nedan!)
Eva Löfgren har också gjort ett inlägg:
– Konstverken är okända för mig men Britt är välkänd! Hon gav mig en stor spargris när jag hjälpt henne koka och servera kaffe på öppet hus som sparbanken (där hon jobbade) ordnade. Har fortfarande kvar keramikskålar som hon drejat! Fina Britt!

Lions Club i Storuman arrangerade pimpeltävlingar på badsjön i Storuman åren 1967, 1968 och 1969. Detta foto togs av lokalreportern för Västerbottens Kuriren Harald Eriksson vid pimpeltävlingen som arrangerades senvintern 1968. Vi ser en stor publik som samlats vid campingkiosken för att följa prisutdelningen. Harald tog fler bilder och de kan du se här.

Året är 1969 och vissångaren Fred Åkerström gästar Folkhögskolan i Storuman. Med sin varma barytonröst och sin gitarr gjorde han outplånliga intryck över hela landet under 1960- och 70-talen. Fred Åkerström (1937–1985) är i dag ihågkommen som en av våra främsta tolkare av Carl Michael Bellman, men också av Ruben Nilson och Cornelis Vreeswijk. Bland hans mest kända inspelningar finns "Jag ger dig min morgon", "Den trettionde i första sjuttiotvå" och "Glimmande nymf". Hans konsert i Storuman blev ett av många uppskattade möten mellan en stark röst i den svenska visskatten och publiken i norr.

Sommaren 1972 besökte dåvarande finansminister Gunnar Sträng Storuman. Här ser vi honom tillsammans med sju tjänstemän från Storumans kommun på väg nerför Hotell Toppens trappa, troligen efter en gemensam lunch. Vid den tiden styrde Socialdemokraterna som minoritetsregering, med Olof Palme som statsminister. Gunnar Sträng var Sveriges finansminister i hela 21 år, från 1955 till 1976 – den längsta sammanhängande perioden som någon haft den posten i Sverige. Trots försök har vi ännu inte hittat någon tidningsartikel om besöket. Vi har fått namn på sex av herrarna, nr. 3 och nr. 4 är fortfarande okänd!

Red. anm.; Vi har fått in förslag om att herre nr. 4 skulle vara Ivar Alm, som i flera år var förste rektor i Storuman 1960-talet. I webbportalen Svenska Gravar står det att Ivar Alm avled den 18 november 1969. Om dödsdatumet stämmer kan vi fastslå att nr. 4 är någon annan, vars ansikte påminner om Ivar Alm. Men det kan givetvis vara felinskrivet i kyrkboken eller så kan fotonegativet hamnat i felaktig folder. Vi undersöker och återkommer.

Ett fint lagfoto på Skarvsjöbys fotbollslag. Året är inte bekant, men det är troligen något av åren kring 1970. Fotot ser ut att vara taget strax innan en drabbning på en bortaplan. Platsen ser i alla fall inte ut att vara på Skarvsjöbys egen fotbollsplan, som från Storuman sett var belägen vid vägrakan strax innan uppförsbacken mot byn.
Gunvor Johansson har i ett inlägg på vår fb-sida namngivit samtliga på fotot. Tack! 👍

1. Sten-Valter Holgersson   2. Erold Westman   3. Gunnar Larsson   4. Erold Grundström   5. Leif Gunnarsson   6. Tommy Berglund   7. Staffan Johansson   8. Ambjörn Westman   9. Arvid Larsson   10. Sivert Larsson   11. Bo Larsson   12. Karl-Uno Hörnelid   13. Ralph Johansson   14. Peter Vestman

Fotografen Brynolf Hedström har satt rubriken ”KVINNOKLUBB I STORUMAN” på detta fotografi. På 1960-talet hade kvinnoklubbar en stark ställning i Sverige, särskilt inom arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, kyrkan och de politiska partierna. Klubbarna fungerade både som sociala mötesplatser och som arenor för opinionsbildning. Många arbetade för att stärka kvinnors ställning i samhället, och de blev också en plantskola för kvinnor som senare engagerade sig i kommunpolitiken eller tog plats i riksdagen. Även i Stensele kommun fanns under 1960-talet en kvinnoklubb, knuten till Stensele arbetarkommun.
Via mejl och sociala medier har vi fått namn på alla damer på fotografiet. Tack för det!

Detta fotografi, som i original är svartvitt, är taget i undersökningsrummet på distriktsläkarmottagningen i Storuman. Läkaren på bilden är Paul Gerhard von Tangen Sivertsen. Han och hans fru Kirsten flyttade till Storuman sommaren 1953, efter att ha kommit från Danmark till Sverige tre år tidigare.
Dr. Sivertsen arbetade först som läkare i Flen, därefter i Vänersborg och Porjus, innan han anställdes som distriktsläkare i Storuman. En dansk krönika om familjen von Tangen Sivertsen uppger att han flyttade tillbaka till Danmark från Storuman redan 1958. Det verkar dock inte stämma. Både VK:s lokalreporter Harald Eriksson och fotografen Carl-Oskar Nilsson tog nämligen bilder av honom 1960 på distriktsläkarmottagningen i Storuman och i hemmet i samma fastighet (nuvarande Blå Vägen 244, där det idag finns en tandklinik).
Hur detta hänger ihop är fortfarande oklart, och vi tar gärna emot tips som kan reda ut saken. En möjlig förklaring är att Dr. Sivertsen flyttade tillbaka till Danmark 1958, men senare återvände till Storuman under en period då det rådde brist på läkare i Stensele kommun.
Red. anm.: Om man jämför detta undersökningsrum med dagens vårdmiljöer är det nog bara synundersökningstavlan och vågen som känns igen – om än i modernare tappning.

SÅLD FÖR EN HUNDRALAPP . . .   kunde man läsa i VK den 12 januari 1970. Den nya sjukstugan hade byggts och tagits i bruk och den gamla hade tjänat ut. En tärnabo fick köpa den för 100 kr.
– Det är en symbolisk summa! sa landstingsrådet Nils Franklin.
– Vi erbjöd den först till kommunen men där ville man inte ens ha den gratis. Vi fick då en förfrågan från Ragnvald Tellström i Forsbäck som erbjöd sig att betala 100 kronor för den. Eftersom det oftast händer att vi får betala stora belopp för att bli av med våra rivningshus tyckte vi det var en bra affär för landstinget, berättade Franklin för VK.
I Tellströms åtagande ingick att han på egen bekostnad skulle riva huset och avstäda tomten. Vad som hände sedan med byggnaden vet vi inte i nuläget. Du kommer kanske ihåg och kan berätta?

Ett foto från postkontoret i Storuman. Två personer blickar intensivt mot fotografen som tagit bilden av en anledning vi inte har kännedom ännu. Via mejl och vår fb-sida har vi fått veta att det är Ann-Elise Jakobsson och Karl-Evert Forsgren som sitter i postsorteringen i gamla posthuset på järnvägsgatan i Storuman. Ann-Elise skriver på facebook:
– Jag var och lämnade en del postkläder som jag hade när jag jobbade i Stockholm som chaufför. Sedan mönstrade jag och en kompis på en båt i Göteborg och första resan gick till Brasilien. Det var en av Broströms finaste båtar jag jobbade på. Den första hette faktiskt M/S Lappland.

Klas Persson, som tidigare jobbat på postens diligenstrafik berättar:
– Han har jag ju högvis med dråpliga och roliga minnen av, ingen kunde cykla ut med posten så snabbt och smidigt som han, var nån ivägen så sa han; jåå före å så for han före, om int annan som rättest över nån gräsmatta🤣 När jag bar in på posten med stora hopar av postväskor, så hördes alltid ljud av han och Kurt Hamre' stämpla breven på samma bord, så lät det domp-domp, domp-domp, domp-domp, och båda skrattade🤣 Karl-Evert hade ju även burit post å paket till fots i väglöst land där oppi Överst Juktan bl.a. Skirknäs, så nog kunde han färdas. I Skirknäs bodde min farfars bror Karl-Leonard Abrahamsson.

Det var ett tag sen bilden togs, och ju fler år som passerar gör det svårare att få reda på vilka dessa pensionärer är. Förmodligen har de anknytning till Stensele kommun eftersom Storumans lokalreporter Harald Eriksson tagit bilden och förmodligen också då skrivit något för den tidning han jobbade för, nämligen Västerbottens kuriren. Vi ställer frågan: – Känner du igen någon eller några av de som står framför bussen?
Nu har vi fått in fyra namn som är säkra. Men det fattas fortfarande tre namn.

Den här bilden är vi inte helt säkra på när det togs, men bilparken påminner om 1960-talet. Platsen känns bekant - visst ser det ut att vara gamla Tärnavägen, strax innan dåvarande Esso-Macken, med skogsraden i bakgrunden och de röda bensinpumparna i förgrunden. På 1950-talet hade Vägförvaltningen, som lydde under Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, sina lokaler vid Röbro. Dessa tog Sandbergs Bilverkstad över när Vägförvaltningen flyttade därifrån. Vart flyttade man då? Så sent som 1983 ändrades namnet till Vägverket.
👉 Har du mer information eller minnen från den här tiden? Hör gärna av dig – varje liten detalj hjälper oss att bevara Storumans historia.

Året är 1973 och fem ungdomar poserar framför VK´s lokalreporter Harald Eriksson. På negativfoldern där detta fotografi är hämtat kan man läsa: SCOUTER DM. Det är all information som vi har om detta foto. Känner du igen ungdomarna? Skicka gärna ett mej och berätta!

Den här bilden är tagen i slutet av 1960-talet och visar Gunnar Hjernestam, provinsialläkare i Stensele, sittande vid sitt skrivbord på sjukstugan i Stensele. Gunnar började arbeta här 1965 och kom att bli en del av bygdens själ – en läkare med både kunskap och hjärta, som många minns med värme. För de flesta i trakten var han helt enkelt "Doktor Hjernestam". Han tog emot patienter, gjorde hembesök, stöttade familjer i svåra stunder och fanns alltid till hands – ofta långt utanför ordinarie arbetstid. I flera generationer var han den man vände sig till när hälsan sviktade. Stensele sjukstuga var länge ett nav för vården i bygden. Här möttes människor för både tröst och behandling, och här hade Gunnar sin fasta punkt – även efter att verksamheten senare flyttades till Storuman. Han fortsatte sin gärning där, ända fram till sin bortgång 2017.
Har du egna minnen av Gunnar eller sjukstugan i Stensele? Hör gärna av dig och berätta!

Ett tjugotal elever på realskolan i Storuman fick 1964 åka på en skolresa till England. Läraren Anders Burman, som står som nr. 4 i bakre raden, var med. Det framgår inte vem som tagit fotot som i original är svartvitt, men vi har fått veta att Anders Burmans kollega Carl-Axel Nordenberg också var med på resan och att det är han som höll i kameran.
• 12/7 2025 - Christina Landström har gett oss alla namn så när som på nr.2. Tack! 👍
• 23/7 2025 - Ett mejl kom in som berättar att flickan i grön (nr. 2) heter Eva Johansson. 👍

1. Åsa From   2. Eira Johansson   3. Christina Lundmark   4. Anders Burman   5. Gunilla Engfeldt   6. Viveka Sundström   7. Carin Mannberg   8. Karin Pekkari   9. Britt-Gunnel Bergström   10. Ingrid Lindgren   11. Gunilla Granberg   12. Lisbeth Persson   13. Barbro Persson   14. Ingbritt Hansson   15. Nils-Erik Edström   16. Bengt Andersson   17. Ulf Nilsson   18. Bertil Ernerfeldt   19. Jan-Anders Javing   20. Jan-Erik Bertilsson   21. Ronny Dahl   22. Lars Annerman

"Om man drar diagonalerna på länskartan hamnar byn Svärttrtäsk (tidigare Gunnarberg) mitt i krysset", kunde man läsa i VK på nyårsaftonen 1970. Vi vet ju att järnvägsstationen hade namnet Svärtträsk när inlandsbanan invigdes 1937. I samband med att inlandsbanan lades ner skyltade man om Svärtträsk till Gunnarberg, vilket gäller än idag. Journalisten som satt namn på personerna har tappat bort ett namn i texten. Vi har numrerat personerna på tidningsklippet och tror oss ha rätt namn nedan.

1. Teresia Lidén   2. Roland Fransson   3. Marianne Fransson   4. Ruth Erstad   5. Bente Erstad   6. Hilma Olofsson   7. Karl Andersson   8. John Lidén   9. Lennart Fransson   10. John Erstad

Vi har ingen aning om varför Harald Eriksson tog en bild av denna folksamling i Barsele. Enligt rubriken hade de samlats för att ge byn ett uppfräschning i form av en rejäl vårstädning. Det var kanske inte vanligt förr att man gjorde dylika arrangemang och därav fotografens intresse. Vilka känner du igen?
• Tack alla ni som mejlat, messat och skrivit på vår fb-sida. Nu har vi listan nästan komplett så när som nr. 18 som är osäker identifiering.

1. Valter Sandqvist   2. Elsy Sandqvist   3. Britt Danielsson   4. Gunnar Jonsson   5. Sten- Sture Jonsson   6. Seth Stenvall  7. Sigvard "Sigge" Johansson  8. Rune Stenvall  9. Carina Tanderyd  10. David Stenvall  11. Axel Danielsson  12. Siri Stenvall  13. Tommy Karlsson  14. Lasse Fredriksson  15. Ragnhild Gardsmark  16. Gerda Barrsten  17. Ralf Kjellson  18. Maj-Lis Jonsson?  19. Birger Nygren  20. Martin Berglund  21. Artur Norman  22. Elis Barrsten  23. Ture Mattsson

Här ser vi ett traditionellt midsommarfirande vid badsjön i Storuman för drygt 50 år sedan. Midsommarstången pyntades med blommor och björkris med hjälp av traktens barn och ungdomar. Orkestern bidrog sannolikt inte bara med underhållning utan även med musik till de traditionella danslekarna kring stången. Publiken var blandad – barn, vuxna och äldre deltog i firandet. Vi vet inte exakt under vilka år midsommarfirandet arrangerades centralt i Storuman, men det lär ha skett vid fler tillfällen än just detta. Vid något tillfälle hölls firandet även vid Hermelinkullarna.

Vad som exakt föranledde olyckan är oklart, likaså hom det blev några personskador. Vi vet dock att en lastbil hamnade i älven efter en kollision, enligt uppgift med en timmerbil med släp. Vi kommer att gräva vidare i arkiven för att få fram fler detaljer. På fotot ser vi en man stående på bron, blickande ner i det iskalla vattnet. Han tycks peka mot det fordon som brutit igenom räcket och störtat ner i älven.

På detta fotografi från 1967 ser vi ett äldre par stå framför en ladugård i Mattaberg, som då tillhörde Stensele kommun. De håller i vad som ser ut att vara en lertavla med en avbildad björn – kanske en symbol eller ett hantverk med lokal anknytning. Bakom paret står en pojke uppe på en vagn, fullastad med hö. Med högaffel i hand är han i färd med att lasta av lasset. Känner du igen paret och kanske också pojken som står på hökärran? Har du någon aning om vad det är paret visar upp för fotografen? Hör gärna av dig och berätta!

Av de inlägg vi har fått på våra sociala medier kan vi nog fastslå att det är Johan Gustavsson (1) och hans fru Hilma Gustavsson som håller i det vi frågar efter. På hölasset står sonen Bror Gustavsson.

År 1967 tilldelades Johan Gustavsson hedersutmärkelsen Norrlandsbjörnen av Norrlandsförbundet. Utmärkelsen delades ut vid förbundets årsmöte i Örnsköldsvik och syftade till att uppmärksamma pionjärinsatser inom samhälls- och näringsliv i Norrland. Gustavsson hedrades särskilt för sitt arbete med att etablera och utveckla nybygget i Mattaberg, vilket bidrog till att främja bosättning och utveckling i Västerbottens inland.
Som kronotorpare arrenderade Gustavsson statlig mark i syfte att etablera permanent bosättning i tidigare obebodda områden. Hans arbete innefattade att röja skog, bygga bostäder och utveckla jordbruk i en krävande miljö. Dessa insatser var en del av den svenska kolonisationspolitiken under 1800- och 1900-talen, som syftade till att befolka och utveckla Norrlands inland.

(Källa: Bl. a. Västerbottens Museum - Yumpu - Svenskagravar.se)

Sex herrar står framför SMV´s fabrik i Forsvik och ler mot fotografen. Det är Karl Sandberg (5) och hans söner Martin (1), Rolf (2), Einar (3), Gunnar (4) och Börje (6) som 1957 startade och fortsättningsvis drev företaget STENSELE MEKANISKA VERKSTAD i Forsvik.

Stensele Mekaniska Verkstad (SMV), även känd som Sandbergs Mekaniska Verkstad, grundades år 1957 i Stensele av Börje Sandberg och hans bröder Einar, Martin, Rolf och Gunnar. Företaget utvecklades snabbt till en viktig aktör inom svensk skogsmaskinstillverkning. Bland deras mest kända innovationer finns den lilla skogstraktorn SMV Myran samt flera tekniskt avancerade lösningar, som hydraulisk styrning och patenterade växellådor. Under 1970-talet köptes SMV upp av Kockums Industri AB, vilket innebar att mycket av den ursprungliga produktutvecklingen centraliserades eller avvecklades. År 1984 togs Kockums över av den finländska koncernen Rauma-Repola, som redan året därpå beslutade att lägga ner verksamheten i Stensele. Nedläggningen 1986 blev ett hårt slag för orten, då över 200 personer miste jobbet. År 1988 tog Rottne Industri AB över anläggningen och startade Rottne-SMV AB, vilket innebar att skogsmaskintillverkningen i Stensele kunde leva vidare – om än i ny regi.
Rottne Industri AB har beslutat att lägga ner sin produktionsenhet i Forsvik, Storumans kommun under 2025. Detta beslut fattades efter en noggrant genomförd analys under 2024, där man kom fram till att den egentillverkade produktionen av kranar inte var tillräckligt lönsam. Nedläggningen innebär att både montering och tillverkning av kranar vid enheten kommer att upphöra. Verksamheten kommer delvis att tas över av Cranab AB i Vindeln, samt flyttas inom koncernen. Produktionen i Forsvik kommer att bedrivas fram till semestern 2025, och nedläggningen berör 21 anställda. Förhandlingar pågår med berörda fackförbund. (Källa: Nordiskaprojekt)

På bilden ser vi ett massivt timmersläp som ligger stilla i Luspviken vid Storuman, redo att släppas iväg nerför den smala flottningsrännan. Snart ska stockarna börja sin sista resa nerför Lillån och vidare nerför Umeälvens strömmande vatten mot sågverk och massafabriker vid kusten. Bilden är tagen under slutet av 1970-talet och visar en av de sista flottningarna i Umeälven – en verksamhet som pågått i över 100 år och som haft enorm betydelse för bygden. Skogen var guld, och älven dess transportled. Genom älven färdades miljontals stockar varje säsong, och tusentals män arbetade som flottare, maskinister och virkesräknare. Umeälvens flottning pågick officiellt fram till 1980, då flottningen lades ner för gott. Då hade vägar och järnväg tagit över transporten, och miljömedvetenheten hade vuxit. Men för många i Storuman och Lappland lever minnena kvar – ljudet av trossbåtar, doften av nysågat virke och synen av timmer som sakta guppade bort mot fjärran sågverk. Det här släpet i Luspviken kan mycket väl ha varit bland de sista. En epok gick mot sitt slut – men historien flyter vidare.

Detta flygfoto är från sent 1950-tal, troligen 1957-1958. Du som bodde i någon av de baracker som Statens Vattenfallsverk satt upp för sina arbetare på Röbroområdet, kommer säkert ihåg hur det såg ut och hur området förändrades med åren. Merparten av de byggnader vi ser på fotot finns inte kvar idag. När detta foto togs gick vägen mot Sorsele via Materialvägen och Bäckvägen var namnet på den väg som idag heter Smedsvägen och som då var en förlängning av Centralgatan bakom Folkhögskolan. Vägsträckan från infarten till Folkhögskolan och vidare under järnvägsviadukten fram till Materialvägen var ännu inte byggd. Inte heller vägstäckningen Materialvägen fram till Bondevägen fanns före 1959.

På bilden ser vi fyra män i kostym i vad som ser ut att vara en formell utdelning. Längst till höger står Einar Jakobsson (4), snickare och trogen SJ-anställd i Storuman. Fotografen, lokalreportern Harald Eriksson, fångade ögonblicket då ytterligare två SJ-arbetare belönades – troligen för lång och trogen tjänst. Sivert Johansson (nr 2) från Barsele överräcker ett diplom eller ett bevis på utmärkelsen. Det var vanligt att SJ belönade lojala medarbetare med exempelvis armbandsur, tavlor eller diplom – särskilt efter 25 eller 30 års tjänst. Om du känner igen övriga herrar på bilden – nr 1 och 3 – får du gärna höra av dig! 📍 Plats: Troligen ett kontor eller personalrum inom SJ i Storuman.

På bilden ser vi två välkända profiler från Storuman: Carl-Henrik Strandberg och Bo Strandman. Båda tillhörde en generation lokmän som i många år arbetade på Inlandsbanan under SJ:s flagg. De började sin bana i ånglokens tid, då eld och rök var vardag, och vagnarna rullade genom Västerbottens inland med gods och resenärer. Med stark arbetsmoral och stor yrkesstolthet höll de järnvägen levande även under hårda vintrar och långa nätter. Deras berättelser vittnar om en tid då tåget var en livsnerv för hela regionen – och när ånglokens rytm satte takten för vardagen i Storuman. Idag är ingen av dem kvar i livet, men minnena från spåret lever vidare – liksom deras betydelse för bygden.

Det här flygfotot från 1938 visar tydligt hur central järnvägen var för Storumans utveckling. Järnvägsstationen och SJ:s byggnader står i fokus, och flera av fastigheterna som syns finns fortfarande kvar idag. Runt samhället ser man också den täta skogen som då omgärdade Storuman – mark som idag till stor del är bebyggd.  – Vilka tankar dyker upp hos dig när du beskådar fotot?
HÄR KAN DU SE DELFÖRSTORINGAR OCH LÄSA MER!

Vid denna kiosk stannade folk till för köpa sig en lektyr eller en kvällstidning och kanske lite godis också. Ville man ha en varm korv så blev det luckan till höger, där reklamskyltar för Sibylla och Slotts senap lovar god smak. Bredvid står en godisautomat och Postens gula brevlåda, redo att ta emot hälsningar från fjällbygden. Bakom kiosken reser sig Tärnaby kyrka, och i fjärran anar man Ryfjällets karaktäristiska siluett mot himlen.

Lite kuriosa; De första kioskerna i Sverige dök upp i slutet av 1800-talet och de sålde främst tidningar, tobak och vykort. Det var vanligt att kiosker drevs av kvinnor, vilket gav dem en möjlighet att försörja sig i en tid då arbetsmöjligheter för kvinnor var begränsade. Under 1910-talet blev det allt vanligare med kiosker på järnvägsstationer och i stadsmiljöer. Efter andra världskriget ökade levnadsstandarden i Sverige, och kiosker blev en naturlig del av stadsmiljön. Kiosker sålde nu tidningar, glass, godis, läsk och en del hade även varmkorv på menyn. Pressbyrån, som grundades redan 1899 för att distribuera tidningar, blev en dominerande aktör i kiosknäringen.

I Västerbotten, liksom i många andra delar av Sverige, byggdes förr små vattenkvarnar i mindre vattendrag för att mala säd till mjöl. Dessa kvarnar var ofta skvaltkvarnar, en enklare typ av vattenkvarn där vattnet drev ett horisontellt vattenhjul som i sin tur roterade kvarnstenarna. Många av dessa kvarnar försvann i takt med att modern teknik och större industriella kvarnar tog över, men vissa har restaurerats som kulturhistoriska minnen. På fotografiet ovan ser vi en av de kvarnar som finns längs Volvobäcken i Långsjöby.

Röbroskolan i Storuman stod klar och tog emot sina första elever i högstadiet 1968. På fotot ovan från den 6 mars 1969 ser vi den personal som jobbade i det nya köket och såg till att eleverna fick en näringsrik lunch varje skoldag. Nu har vi fått in namn på damerna. Tack till alla som bidragit med info!

När Statens Vattenfallsverk byggde tre kraftstationer i Stensele kommun, bland annat Umluspens kraftstation, kom en stor mängd tjänstemän och byggarbetare med sina familjer till Storuman, Stensele och byarna därikring. Det satte stor press på skolorna, som snabbt behövde mer utrymme för undervisning. Folkskolan behövde fler lokaler och kommunen beslutade den 30 april 1954 att bygga två provisoriska skolpaviljonger med sammanlagt fyra klassrum i Röbroparken. Marken hyrdes från företaget Holmsunds AB, och redan samma höst kunde lokalerna börja användas. Året därpå byggdes en tredje paviljong på samma plats. De tre byggnaderna fick namnet Parkskolan, och där placerades dubbelklasser för årskurs 1–3.
Parkskolan, som från början var tänkt som en provisorisk lösning på problemet med skollokaler, revs en bit in på 1970-talet när en ny skolbyggnad med samma namn byggts upp en bit längre upp i Röbroparken. Till vänster på fotot ovan ser vi rester av grunden till Åströmska huset, som för att ge plats åt den nya Parkskolan, bytt ägare och flyttats till Timotejvägen 35 på Vallnäs.

  Så sent som på 1960-70-talen var det vanligt att "äldre" kvinnor rökte pipa. Här är det Gena Andersson från Grannäs som har stoppat pipan och njuter. Gena – döpt egentligen till Eugenia Agata – var nummer 5 i en syskonskara på 13. Fotot togs av Carl-Axel Nordenberg runt 1960 när Gena besökte släktingar i Ankarsund.
  I samband med fotot berättar Carl-Axel Nordenberg:

Ibland stördes mannen i äktenskapet av sin hustrus piprökande. Bland annat kostade tobaken en del. En berättelse cirkulerar i byarna att en äldre kvinna råkade ut för en fatal olyckshändelse.
Mannen i huset var borta och den äkta hälften satt vid vedspisen, kardade ull och njöt samtidigt sin pipa. Plötsligt hördes ljud från farstun. Mannen var på väg in. Den rökande hustrun rafsade ihop pipa och tobak, som hon lagt på en tidning bredvid sig, och stoppade allt in i spisen.
Men där hade hon också placerat sina löständer, som hon tagit ut och lagt ifrån sig en stund. Det brann friskt i spisen och tandgarnityret gick inte att rädda. Kvinnan fick klara sig utan tänder resten av livet förmäler historien.

Det är lördag den10 februari 1962, och GENA sitter hemma i sitt hus, försjunken i tankar. Den tidstypiska rörradion intill var förmodligen hennes enda fönster till vad som hände i Sverige och världen utanför byn, förutom det skvaller som nådde hennes öron lokalt. På UKV-banden kunde hon lyssna på Sveriges Radios tre kanaler: P1, P2 och P3. På lördagar klockan 15:00 spelades signaturmelodin Hully Gully Twist med Bill Doggett i P3 – en signal om att det populära ungdomsprogrammet "Tio I Topp" hade börjat. Just i denna vecka tog sig Cliff Richard & The Shadows in på listan med låten The Young Ones. Kanske rattade Gena in just detta program den dagen . . .

  Klockan på Storumans järnvägsstation visar 12:30 och det råder livlig aktivitet runt pressbyråkiosken och postbussen som snart skall avgå mot Umfors. Busschauffören har klättrat upp på busstaket för att lossa och sedan lasta på diverse gods som därefter täcks av en surrad presänning. En man som bär en uniformsrock hälsar genom en handskakning på en kepsförsedd herre – kanske en passagerare på väg mot fjällvärlden. Vi ser också en pojke i skolåldern med blå byxor och toppluva som förmodligen väntar på någon. Gissningsvis är fotot taget någon gång på 1960-talet, en tid då postbussarna spelade en viktig roll i att binda samman inlandet med järnvägsnätet. Intill pressbyrånkiosken låg sannolikt även en korvkiosk, dold bakom bussen, där resenärer kunde köpa en varmkorv innan avfärd. En tidstypisk bild med andra ord.
Nedan ser du några kommentarer angående bilden utlagd på vår fb-sida.

  Så här såg det ut på senhösten 1965, d.v.s. för snart 60 år sedan, när realskolan i Storuman hade en friluftsdag. Här hade man valt att förlägga dagen på "Världens Största Swimmingpool", som hade färdigställts fem år tidigare.

  Timmerflottningen på Umeälven upphörde för drygt 45 år sedan, men under mer än ett sekel var älven en viktig transportled för timmer från de kringliggande skogarna. Flottningen på älven började redan på 1600-talet, men det var under 1800- och 1900-talen som den fick en särskild betydelse, i takt med att industrin växte och sågverken behövde stora mängder timmer. Umeälven, med sina många strömmar och sjöar, var idealisk för att frakta timmer från de avlägsna skogarna i Västerbotten.
  På bilden ovan ser vi ett stort timmervarp som ligger i Luspviken, där det väntar på att transporteras vidare nedströms längs älven via Lillån. Båten som syns på fotot är en varpspelsbåt, som användes för att styra timmerflottningen. Ursprungligen var dessa båtar ångdrivna, men de fick senare dieseldrivna tändkulemotorer för att öka effektiviteten. Flottningsföreningen i Storuman hade sin bas på Lillströmholmen, samma plats där Umeälvens Vattenregleringsföretag tidigare haft sina verkstadslokaler och där fiskodlingen numera är belägen.
  Flottningen var en livsviktig del av den regionala ekonomin under en lång tid, men i takt med utvecklingen av vägtransporter och modernisering av industrin förlorade flottningsverksamheten sin roll och ersattes av mer effektiva transportmetoder.

Detta fotografi togs sensommaren 1954 av fotografen Sven Hebel från Stockholm. Han var inhyrd av Statens Vattenfallsverk för att med sin kamera dokumentera de byggnader och platser som evetuellt skulle beröras av kommande reglering och nivåhöjning av vattennivån i Umeälven. Till sin hjälp hade Sven Hebel en "pinnpojk" som du ser till höger mitt i bild hållades en lång mätsticka. Vi vet inte om denna jordbruksfastihet kom att beröras av vattennivåhöjningen och om den isåfall blev inlöst av Statens Vattenfallsverk. Du kanske vet!

Red. anm.; Fotot ingår i en serie om ca femhundra bilder tagna längs Umeälven mellan Luspen och Umnäs. Dessa bilder förvarades i en pärm på Vattenfalls kontor i Storuman och skulle på order från huvudkontoret kasseras när utvärderingen av bilderna var klar. Luspholmsbon Bo-Arne Torger var den som kommunicerade med huvudkontoret i Rocksta, Vällingby och är det någon gång man applåderar en order som inte verkställts så är det när dessa bilder blev kända för Storumansajten.se 2009.

Den 11 juni 1970 premiärbadades det i Storumans nya badhus. Först i plurret var Enar Ärlebrandt och Bror Kristiansson (infälld bild!) som representanter för dåvarande Stensele kommun. Därefter fick allmänheten hoppa i den 16,7 meter långa bassängen. Många ungdomar hade letet sig dit så det blev väldigt trångt. I förgrunden ser vi fyra killar som tyckte det var toppen att Storuman äntligen hade fått en simbassäng som de kunde nyttja även under kalla vintermånader.
Av de fyra killarna i förgrunden känner vi igen Erik Nordenberg (2). Vilka är de övriga?

Så här ödsligt har spårområdet vid Storumans Järnvägsstation oftast sett ut sedan den reguljära persontrafiken på den 130 mil långa Inlandsbanan lades ner. Fotot är taget för 18 år sedan och tyvärr ser det för det mesta lika ödsligt ut än idag. Fotografiet av Christer Bisting är taget ca 30 år tidigare och då rullade rälsbussar och godståg in och ut från spårområdet dagligen.

Här ser vi byn Pauträsk (Baavrejaevrie) i ett flygfotografi taget för cirka 70 år sedan. Befolkningen vid den tiden var cirka 240 bofasta och likt andra småorter i Stensele kommun fanns det vid den tiden butiker och annan samhällsservice i byn. Under 1960-talet började befolkningen i byarna runt Storuman och Stensele successivt att minska och Pauträsk var inget undantag. År 2000 bodde det drygt 50 personer i byn och i fjol (2024) fanns det 32 personer över 16 år skrivna i Pauträsk. (Källa: Wikipedia och "Livet i byn" av Karl Edbert Johansson.)

Fotografens rubrik till detta foto är "Ungdomar i Slussfors". Det är visserligen bara tre yngre med på fotot men vi gissar att det pågick en ungdomsverksamhet i byn med många fler barn och ungdomar som deltog. Agendan i detta fall var fågelholkbygge under ledning av en kunnig vuxen. Vi vet inte vilket år lokalreportern Brynolf Hedström var på besök i Slussfors och tog detta fotografi men gissningsvis var det någon gång under tidiga 1970-talet. Du som känner igen någon eller några på bilden kan kanske räta ut frågetecknen i när? och vilka?
Via vår fb-sida har vi fått in fler namn:

Vi startar det nya året 2025 med ett fotografi hämtat ur Carl-Oskar Nilssons fotosamling. Detta fotografi ingår i en serie diabilder tagna i och runt Storuman i början av 1970-talet. På fotot ser vi Lindströms Sport & Cykelaffär samt bilar tillhörande Axel Lindströms Bilhandel. Butiken förstördes i en brand 1976. Till vänster ser vi den så kallade "Gula Paviljongen" eller "Gula Villan" som den också kallades. Den revs 1981 för att ge plats åt Sune Sandins nya butik ICA-Renen. I bild finns också Järnvägshotellet vars verksamhet upphörde 1979 när kommunbiblioteket flyttade in med sin verksamhet. I höger bildkant ser vi konsumhallen som byggdes vinter 1960/61. I samma byggnad fanns också ett annex till Järnvägshotellet, Sparbanken samt redaktionen för Västerbottens Folkblad.