En bild från en svunne epok. Paubäcken var, precis som många andra biflöden till Umeälven, en viktig led för att föra avverkat timmer nedströms mot kusten. Flottningen bidrog dessutom till att förse vattenlevande djur och fiskar med extra föda som revs upp när timmerstockarna slog i stenar och rörde upp växter och annat från botten och strandlinjer. Men flottningen i framför allt mindre vattendrag har inte varit något som gynnat livsmiljön för fiskar och andra vattenlevande insekter och kryp. Följande kan ge en tankeställare;

Under flottningsepoken rensades vattendragen på hindrande stenblock. Ofta anlades långa stenkistor eller murar för att leda timret och vattnet, eller så vallades vattendragen in och fåran avsmalnades för att förenkla flottningen. Stenar i vattendrag utgör viktiga livsmiljöer för bottenfauna som mikroorganismer, insekter, maskar och sniglar. När fritt uppstående stenar avlägsnades minskade den totala bottenytan som dessa organismer kunde leva på, vilket ledde till både färre arter och färre individer. För strömlevande fisk innebar detta brist på föda, och särskilt fiskyngel fick ont om skyddande gömställen. Rensningarna förstörde dessutom fiskarnas lekbottnar, vilket störde reproduktionen. Sammantaget har detta lett till att flera strömfiskpopulationer utrotats eller kraftigt försvagats.De dammar som byggdes för att samla upp stockar och säkerställa tillgången på vatten för flottningen skapade dessutom vandringshinder för fisk, vilket ytterligare störde ekosystemen.

På bilden ovan och nedan ser vi en del av vad som krävdes av dessa flottare när en timmerbröt hade fastnat på sin väg nedströms. Det var ett hårt arbete som krävde både god fysik och starka muskler. Man kan anta att de flesta som säsongsarbetade med flottning hade många års erfarenhet. Flytvästar och andra räddningsplagg verkar inte ha varit på modet. På fotot ser vi Holger Önnestig (1) och Haldar Karlsson (2), tillsammans med en okänd man (3), som rensar timmer i bäckfåran. Mannen i båten närmast kameran är Rolf Ivarsson från Blåviksjön.

När man ser detta fotografi förstår man att timmerflottning i mindre strömmar och bäckar inte var en dans på rosor. Paubäcken är cirka 33 km lång och har 45 mindre biflöden som ansluter innan utflödet i Umeälven vid Pausele (längs E12:an). Med det i åtanke förstår man att det inte var 8-timmars arbetsdag som gällde om man siktade på att få "rumpan" eller "sladden" att landa i Umeälven innan vårfloden hade gjort sitt.

Sitter och läser om flottningen i Umeälven och Vindelälven. Min far och farfar och deras bröder arbetade med flottningen i stora delar av deras liv. Min farfar arbetade i 61 år för flottningsföreningen. Min far berättade att den största stock som flottades i Paubäcken var en stock som mätte 27 fot (9 m.) i längd. och 36 tum i topp (91 cm i diameter). Det var en våldsam stock att hantera. Flottarna sa:
– Den stocken tar vi hellre böter för, än att börja flytta den.
På den tiden fick flottarna böta för varje stock som försvann under flottningen ner till skiljet i Umeå. Det tog stocken 20 år för den att komma ner till älven. Varje år tog vårfloden den en bit längre ner. och tillslut kom den ner till älven. Det var varje år en liten fråga, hur långt har Ahlenius-stocken kommit i år. Han som hade huggit tallen hette K A Ahlenius. Det tog stocken ytterligare 5 år i älven innan den nådde skiljet i Umeå. Då hade man ändrat inmätningsreglerna, så stocken var inte "leveransgill".
Sedan så ser jag att ordet "rumpan" används för de flottare som kom i slutet och rensade timret. Det ord som användes i Umeälven och Vindelälven var "sladden". Rumpan användes längre söder ut. Flottare i Ångermanälven sa "rompan".

Anordningen som syns lite av i förgrunden tillhör en damm som långt tidigare byggts för att bygga upp vattennivån i Pauträsksjön. Den höjningen av vattennivån blev ett bra komplement till vårfloden i samband med att flottningen krävde mer vattenflöde än vad som annars var normalt i bäcken.

Dammstugan som den såg ut i juni 2014. Pauträsk Byaföreningen har sett till att bevara flottarkojan som ett minne från en tid då timmerflottning gav många arbetstimmar till de män i byarna som inte alltid hade en anställning att vila sin ekonomi på. Flottningen i Paubäcken avlystes 1979 men troligen hade flottningen legat nere ett flertal år innan dess.

• Anci Abrahamsson i Pauträsk har identifierat sin bror Kjell-Gustaf och några till bland bilderna. Tord Önnestig och Kjell-Gustav Abrahamsson har också bidragit med namn. Tack för det!
• Det saknas fortfarande namn på några som är med på bilderna ovan. Hör av dig till redaktionen om du känner igen någon eller några på bilderna!