Du är här: Startsida / Fotoarkiv / Harald Eriksson negativsamling / 1968-1969 / Nedläggning Telegrafstationen i Storuman

Tips: Sätt muspekaren på respektive ansikte så ser du de namn vi lagt ut.


AUTOMATISERAS 1969
Uppdaterad 2018-06-07

Den 26 november 1969 var den sista dagen när telegrafstationen i Storuman manuellt servade hushållen Stensele kommun med bemannad telefonväxel. 43 telefonister fick gå när stationen övergick till att enbart serva telestationen i Sorsele som skulle automatiseras två år senare, 1971.
 

Här sitter två av de telefonister som såg till att alla samtal kopplades till rätt abonnent. Känner du igen dem?
Bordstelefonen, som står på arbetsbordet och som gick under namnet "Dialog", hade en snurrskiva med siffrorna 0 - 9.  Den tillverkades av LM Ericsson under åren 1962 till 1978. Innan den introducerades hade Telegrafverket och LM Ericsson kommit överens om följande:

  • -  att kåpa och lur skulle tillverkas av termoplast och inte av härdplast,
  • -  att fingerskivan skulle vara av den modell som introducerades redan i Ericovoxapparaten,
  • -  att telefonen skulle vara lätt bärbar,
  • -  att dess inre ej skulle vara helt mörkt med hänsyn till insektsskydd i tropikerna,
  • -  att kåpan skulle kunna öppnas av reparatören med enkla handgrepp,
  • -  att klykans uppfångande av luren ytterligare skulle förbättras,
  • -  att dess vikt blev betydligt mindre än den gamlas,
  • -  att avståndet mellan mikrofon och hörtelefon skulle vara kortare än på den tidigare modellen.

 

Det gällde att testa den nya telefonen grundligt innan växeln kunde stängas ned för abonnenterna i Stensele kommun.
 

Så här såg det ut under ett arbetsskift på telegrafstationen på Zakrisvägen i Storuman. Dåtidens headset var tunga och otympliga jämfört med dagens smäckra modeller.

Red. anm.; Sören Hellqvist berättar om en rolig och tidstypisk händelse från mitten av 1960-talet.

Jag och min familj bodde fram till 1968 i vita huset som låg, och fortfarande ligger, i hörnet Blå Vägen/Zakrisvägen ovanför Storumans Telegrafstation. En söndag sommaren 1965 skulle jag ringa till Rune som var bassist i mitt popband The Bonnets. Han hade 292 i telefonnummer och jag lyfte luren på vår svarta tunga bakelittelefon som stod i hallen och vevade på veven så att en ringsignal gick till telegrafstationen. Efter ett tag svarade en kvinnlig telefonist:
 
- Storuman! varpå jag sa:
- 292!
Då fick jag följande svar:
- Jaha, ska du tala med ´n Rune så ä han int´ hem. Han ha fare till Baschele!
 
Min efterhandstolkning av detta är att vi i Storuman redan i mitten av 1960-talet låg långt framme i den teknik som skulle slå igenom i Sverige i början av 2000-talet, det vill säga att man via en telefon kunde få reda på var den man sökte befann sig för tillfället. Sådana tjänster kostade en slant när de introducerades allmänt medan det i Storuman var en gratistjänst redan för ett halvt sekel sedan.
 

I samband med att telestationen stängdes ned samlades personal, chefer och direktionsledning för en avtackningsfest på, vad vi förmodar, hotell Toppen i Storuman.
●  (7/6 2018) Kerstin Gideonsson berättar att hennes mormor Karolina Bygdell är damen till höger med glasögon. Karolina skötte om telefonväxeln i Dajkanberg innan automatiseringen tog vid.
 


 

 

 

 
Återträff 1981

Detta fotografi publicerades i Västerbottens Folkblad  i samband med att de f.d. telefonisterna hade en återträff i Storuman 1981.
 

För tio år sedan avskedades de sista telefonisterna vid dåvarande telestationen i Storuman, när Sorseleområdet som de servade automatiserades. Två år tidigare fick 43 telefonister gå när Storumans teleområde automatiserades.
  Idag, lördag, träffas ett 35-tal av telefonisterna i Storuman för att fira 10-års jubileum.
VF har kontaktat de tre som jobbade sista skiftet innan telestationen stängde, för att se vad som hänt dem sedan dess.

Vivi Viklund och Siri Vedbring jobbade tillsammans sista dagskiftet och Kerstin Holmgren satt ensam sista natten fram till klockan 05.00 då hon stängde växeln för alltid.
  Vivi hade då jobbat 20 år i växeln, Kerstin 13 år och Siri 11 år. Hur har det nu gått för dem och de andra telefonisterna? Vad fanns för arbeten att få i Storuman för dessa kvinnor?
- Det är klart att de blev problem när så många kvinnor sökte arbete på en gång, och de flesta av oss gick utan arbete minst ett halvår, en del ännu längre, berättar trion som VF träffade.
Några flyttade också, bl a Brith Bloom, född Norman, numera bosatt i Västerås, som är en av de få som fortfarande arbetar som växeltelefonist och nu har gjort det i 33 år.

25 bor kvar

- I dag har nog alla ett arbete, eller går i skolan och ett 25-tal av oss bor fortfarande kvar inom kommunen, berättar Vivi Viklund, som redan samma vecka hon slutade fick jobb som prenumerationsförsäljare för VF.
- Dessutom jobbade jag på en kiosk samt cyklade ut tidningar på morgonen, till dess jag så småningom fick jobb hos Konsum där jag fortfarande arbetar.
  Kerstin Holmgren gick arbetslös ett halvår, men sedan tog hon saken i egna händer och gick från affär till affär i Storuman och fick till sista napp hos Maltes Livs där hon fick börja arbeta.

Bestämde

Sedan blev det syfabriken i tre år och nu arbetar hon på Byggelit som formsågare.
  Siri Vedbring flyttade från Storuman ett år, men kom sedan tillbaka och fick jobb hos Sparbanken en tid, sedan på Turima och nu är hon åter anställd hos Sparbanken.
- Vi bestämde redan när vi slutade att vi skulle träffas efter 10 år. Men vi som bor här inom kommunen har träffats vid ett par tillfällen tidigare, bland annat brukar vi uppvakta varandra vid födelsedagar, berättar Siri.
- Till jubileet i kväll har ett 35-tal telefonister anmält sig och vi tror även att några av televerkets reparatörer som jobbade då kommer på festen, säger Vivi Viklund.

MAUD KARLSSON
 

Storumans f d telefonister: Rigmor Ahlemius, Norsjö, Barbro Mörtzell, Wivi Wiklund, Karin Hedin, Margareta Rönnholm, Lena Carstedt, Mary Sahlman, Evy Fransson, Kerstin Holmgren, Birgitta Dahlgren, Yvonne Rönngren, Margith Westman, Mary Strandman, Gun Andersson, Ziri Holmström, Gunhild Renkel, Gunvor Åhman, Margith Edström, Maud Lindgren, Eva Larsson, Gudrun Stenberg, Gun Härgestam, samtliga Storuman, Hagar Johansson, Umeå, Berit Lidman, Sundsvall, Gerd Holmgren, Anna-Lisa Larsson, Gun-Inger Arktander, samtliga Umeå, Majken Björk, Sundsvall, Kerstin Lindberg, Blaiken, Siri Vedbring, Skarvsjöby, Majvor Sandberg, Forsvik, Anita Stenvall, Frösön och Margareta Bergström, Umeå.

Tio år sedan sist

STORUMAN: För tio år sedan automatiserades nätet i och omkring Storuman vilket innebar att telestationen lades ner. Redan då bestämde sig telefonisterna för att man skulle träffas igen om tio år. Och på lördagen var det dags. Trettiotre av de gamla arbetskamraterna mötte då upp till en festlig kväll på Hotell Toppen i Storuman.
- En underbar fest! Det var Lena Carstedts kommentar - en uppfattning som säkerligen av alla denna "minnenas afton". Tillsammans med Karin Hedin och Margareta Rönnholm har hon också svarat för "grovjobbet" att återsamla så många som möjligt av det gamla gänget. De flesta deltagarna bor fortfarande kvar i Storuman. Men det kom också långväga gäster från exempelvis Sundsvall och Östersund.

Artikel ur VF 1981
 

 


© Storumansajten.se