Då vann Klas Laestander OS-guld i skidskytte. Femtio år senare gör Björn Ferry om denna bedrift. Han tar OS-guld i jaktstarten och visar att hård träning och stark beslutsamhet ger resultat. 2018 tar Hanna Öberg ett OS-guld på 15 km distans i Pyeongchang och Sveriges herrlag med Peppe Femling, Jesper Nelin, Sebastian Samuelsson och Fredrik Lindström vinner ett OS-guld i stafett samma år.

Två andra Storumanbor, eller Stenselebor som det hette förr, har tidigare varit med i OS-landslaget i skidskytte. Arne Roth och Tage Lundin ingick båda i det Svenska landslaget när OS gick i Squaw Valley 1960. Det här reportaget skall handla om Tage Lundin och hans idrottskarriär. Han blev 12:a och näst bäste svensk i Squaw Valley. Tage, som bodde kvar i Storuman, hade många minnen från sin karriär i skidor och skidskytte. Storumansajten träffade Tage Lundin hemma i hans villa och fick en rejäl dos idrottsnostalgi som vi förmedlar i detta reportage.

Det är en diger prissamling som Tage Lundin vunnit genom åren. Han gjorde sitt första skid-DM 1946 då 14 år gammal. Sedan dess har han radat upp segrar och höga listplaceringar så till den milda grad att hela hans villa är prydd med priser av allehanda slag. Han säger själv att han grundlade sitt intresse för skidåkning redan när han började skolan. Vintertid blev det till att skida 3 km enkel väg till skolan varje dag. Sen blev det inte sämre av att hans skidintresserade lärare, magister Olsson, ordnade skoltävlingar i skidåkning så fort tillfälle gavs. Det var längdåkning som gällde när Tage slog igenom som senior 1957. Han blev 5:a på 50 km och 7:a på 15 km. På den tiden fanns det bara ett sätt att ta sig fram på skidor när man tävlade. Vi kallar det för klassisk stil idag. Och visst är den klassisk. Många tävlingar genomfördes i en terräng där det nätt och jämt fanns ett skidspår. Tage, som är född 1933, berättar om ett klassiskt lopp i Jokkmokk som kallades för "Vargrännarloppet".
<<< HÄR>>> kan du ladda hem en ljudfil där han själv berättar om detta lopp och den pokal han tog hem för gott efter att som enda skidåkare ha vunnit loppet tre gånger i rad.

Här står Tage med pokalen från Vargrännarloppet 60 km som han vann 1961, 1962 och 1963. Han tog hem vandringpriset för gott och är den ende som gjort det. Många kända skidåkarnamn finns inristade i denna pokal som torde vara en av de förnämsta i Sverige.

En gång i tiden var medaljerna av äkta 24-karats guld. Här ser vi medaljer från den tid då tävlingsformen kallades för fältskidskytte. De flesta som tävlade förr gjorde det som verksam inom den Svenska Armén. Att Tage Lundin satsade på skidskytte var som han själv säger ett olycksfall i arbetet.
<<< HÄR >>> kan du lyssna när Tage berättar om hur hans satsning på skidåkning övergick till skidskytte!

Hårt fysiskt arbete i kombination med hård träning ansåg Tage vara ett måste för att nå bra resultat i tävlingsspåren. Sommartid löpte han dessutom en gång i veckan 8 km till sitt arbete. Detta utöver den vanliga träningsdosen som förutom hård styrketräning hemmavid bestod av hård löpträning i de branta backar han hittade en bit från hemmet i Norrberg. Två gånger i veckan blev det skjutpass på KKV-banan efter Sorselevägen utanför Storuman. Fyra löprundor á 2,5 km och fyra skjutningar á fem skott blev den normala träningsdosen vid varje träningspass.
- Tyvärr så var ammunitionen väldigt dyr på den tiden och det var sällan eller aldrig man blev sponsrad, säger Tage.

OS i sikte men då får F4-Adolf Wiklund inte göra om gårdagens "tavla" att pricka in fem skott på fel figur. Partnern på bilden till vänster är Tage Lundin från Stensele. De första som blev klara för OS-resan var skidskyttarna på den högra bilden. Från vänster ser vi Tage Lundin, Stensele, Klas Laestander, Arjeplog, Sven Agge, Falun och Adolf Wiklund F4.

Det var inte alls ovanligt att älghorn och bössor förärades vinnare av skidtävlingar förr. Bössan på bilden är det luftgevär som Tage använde när han tränade skytte i källaren. Älghornet som bössan hänger på fick han av John Örnehult i Slussfors.

Tages "lilla svarta" är en anteckningsbok som följt med honom ända sedan han började träna på elitnivå. Han fick bland annat lära sig hur viktigt det är att hålla koll på sin vikt. Det är ju trots allt så att ju tyngre man är desto mer kraft behövs för att släpa sig runt ett träningsspår oavsett om det är snö eller barmark. Tage har bokfört vartenda träningspass han genomfört. Och han har fortsatt att göra noteringar även efter det att han slutat tävla i skidspåret. Som kuriosa kan nämnas att barmarksträningen som Tage Lundin gjorde sommaren 1959, d.v.s. året innan OS i Squaw Valley, blev en sträcka motsvarande från Storuman och nästan fram till Stockholm. 75,9 mil från 21:a maj och fram till den 23:e oktober då snön gjorde det möjligt för honom att börja träna i skidspår igen. Det blir i runda tal 35 km löpning i veckan plus givetvis en hel del skytteträning. Det hände även att Tage plockade fram cykeln och körde ett pass på si så där 50 km. Vissa dagar kan man läsa i träningsboken "Hyggesrensning med motorsåg"!
- Träning och skogsarbete gick bra ihop, säger Tage. Att jobba hårt är ju också ett sätt att träna!
Och då ska man betänka att han jobbade heltid med skogsarbete och arbetsdagarna blev ofta bra mycket längre än de 8 timmar som de flesta idag anser vara heltid.

I november 2009 fick Tage en inbjudan att delta vid 50-års firandet av de Olympiska Spelen i Squaw Valley 1960. Men formen är inte den bästa idag så Tage har valt att avstå från flygresan till U.S.A. Men en sak är klar - Tage kommer inte att missa en enda minut under årets olympiska vinterspel. I alla fall inte när det gäller skidåkning och skidskytte.