STORUMAN - EN STOR INLANDSKOMMUN I LANDSKAPET LAPPLAND - VÄSTERBOTTENS LÄN

Startsida  Fotoarkiv  Nybyggare  Veckans gammbild  Efterlysning  Storuman.se

Bilder tagna på södra sidan

Fotot är taget vid Luspsjön i riktning mot Lillåns utlopp, d.v.s. i riktning mot det som är Umluspens Vattenkraftverk idag. Den byggnad som syns längst in i viken på höger sida tillhör Storumans Folkpark som skulle rivas och ge plats åt kraftverket. Folkparken hade gjort sitt i och med att Folkets Hus uppförts vid Materialvägen i Storuman samma år som Sven Hebel tog detta foto, d.v.s. 1954.

En fastighet, en cykel, en pinnpojk och en övertäckt båt. Kommentarer?

Jan-Olof Andersson från Lindome kommenterar:

– Om jag inte misstar mig är det Erik-Albert och Jenny Wiklunds hus. Tycker mig skymta vår stenmur till höger bland träden. Jenny jobbade som kokerska på skolbespisningen.

Två tidstypiska träbåtar väntar på att flottningen skall komma igång, eller . . .! Känns fastigheten igen? Pinnpojken visar hur högt vattenlinjen kan gå när dämningen blir ett faktum.
Jan-Olov Andersson från Lindome skriver i ett mejl:

– Detta är mitt föräldrahem byggt 1947, Box 441, som sedan blev Luspgränd 9. Föräldrarna Edvin och Hildur Andersson, där vi barn, Håkan Leif och Jan-Olof växte upp. En av flottarbåtarna var vår båt för nät och sportfiske. Vår "rökstut" syns i slänten.

Detta för förmodligen samma fastighet som på bilden ovan men sett västerifrån. Man kan se en plog till vänster i bild, vilket torde betyda att det kanske bodde en åkare här. Hör av dig och berätta om du känner igen platsen.
Jan-Olof Andersson från Lindome skriver:

– På den tomma tomten, med plogen, bredvid vårt hus byggde åkaren Ivar Byström med familj sitt hus och ett lastbilsgarage. Vid sidan av garaget hade Vattenfall sin verkstad. Bröderna Sundström tog över verkstaden efter ett antal år. Efter en våldsam brand i början av 70-talet brann den ner till grunden.

Detta foto är taget mot norr från utloppet av Lillån, d.v.s. där Umluspens Kraftverk är belägen. Christina Landström tror att Lennart och Anders Persson bodde i det vita huset man ser till vänster i bild. Detta var innan deras föräldrar byggde eget på Luspgränd på Sågnäset. Kenneth Önnestig, boende i Åkers Styckebruk, tror att det vita huset innehöll ett kontor för flottningsföreningen och att den mörka byggnaden, förmodligen röd med vita knutar, var ett förråd.
Anders Persson, som bor i Umeå, har hört av sig och berättar följande:

– Jo, det stämmer det som Christina berättar. I det stora huset, som jag vill minnas var ljusgult, växte jag och brorsan upp. Hela gården tillhörde flottningsföreningen där både mor och far jobbade. Pappa Sven körde lastbil och mor Greta var kontorist och jobbade på kontoret som var beläget i gaveldelen som sticker fram på bilden.

Anders skriver också att den mörka byggnaden på bilden var ett förråd. Det som ligger nere vid vattnet nedanför den mörka fastigheten är det som sedermera blev en kaj byggd av stålspont och betong.

– Där låg flottarbåtar som ibland orsakade att en och annan liten kille plurrade i vattnet när vi klättrade runt på dessa.

Han säger också att längre upp på gården till höger fanns det en verkstad tillhörande flottningsföreningen och dessutom en barack där de som jobbade i flottningen ofta bodde. Anders fortsätter:

– Jag måste tillägga en kommentar om huset där Christina bodde. Från balkongen man ser på bilden testade jag och en av Christinas bröder för första gången fallskärmshoppning med paraply. Att vi båda klarade oss helskinnade berodde troligen på att vi hoppade vintertid när snödjupet var skapligt djupt. Som jag minns så klarade sig Lundmarks paraply inte lika bra.

Tack Anders för dina kommentarer! /Redaktören

SE BILD PÅ FLOTTNINGSFÖRENINGENS FASTIGHET!

Känns huset och trappan igen? Denna vy är från Luspsjösidan. En rejäl torkställning är uppsatt. För kläder, gissar vi. Så här skriver Christina Landström från Vännäs:

– Hej Sören! Vad roligt att se Hebels bilder från Sågnäset! Underbart!
– I huset med trappan ned mot sjön växte jag och mina bröder upp. Vi hyrde lägenheten på övervåningen med balkongen. I början av 60-talet byggde pappa och mamma ett eget hus på Vallnäs och vi flyttade. Då hade huset på Sågnäset inte längre strandtomt och båthuset var rivet. Båthuset på den andra bilden (Såg16c, red. anm.) hörde till "vårt" hus. När mina föräldrar kom till Storuman från Jörn 1946, hyrde de av en som hette Salomonsson. Han jobbade som banvakt vid SJ. Han drunknade i Uman. Pappa stod på balkongen och såg hur Salomonsson skulle starta båtmotorn. Motorn lossnade från båten och drog med sig honom ned i vattnet. Han kunde inte simma. Pappa sprang ner och slängde sig i sjön och försökte dra upp Salomonsson. Han dök flera gånger och såg honom ligga på botten med ansiktet nedåt. Pappa blev tvungen att ge upp på grund av det kalla vattnet. Uman var 3 meter djup där han drunknade. Frun Salomonsson var vid tillfället i södra Sverige hos en dotter som nyss fått barn. Det blev en traumatisk upplevelse för alla. Mina föräldrar hade ingen telefon på den tiden. Man kan ju tänka sig . . .

Christina berättar vidare att Bertil Sjöberg, som ursprungligen kom från Bäckmark, köpte huset efter Salomonsson. Hon tror att det var f.d. barnmorskan fru Lundström som bodde i det lilla vita huset som skymtar på sista bilden (Bild 16d, red.anm.). Bertil Sjöbergs fru Lisa jobbade i matbespisningen på Realskolan.

Red. anm.; Jan Sandgren från Varberg har skickat ett pm där han konstaterar att den Salomonsson, som Christina berättar om i texten ovan, med all sannolikhet är Erik Salomonsson, Luspen 2:21 Storuman. Han noterades i Sveriges dödsbok 2003 som avliden den 9 augusti 1947. Han var född 10 januari 1894 i Åsele.

Detta båthus tillhör fastigheten man ser på Bild 16b. Det revs i början av 1960-talet.

Det är svårt att exakt positionera det man ser på dessa gamla bilder. Bilden är i alla fall tagen någonstans i Luspsjöviken. Hör gärna av dig och berätta vad du vet om vad du ser på bilderna. Christina Landström säger:

– På detta fotografi ser vi taket på "vårt" hus bakom vedboden, som också inrymde tvättstuga och garage.

Detta är samma motiv som bilden ovan (Bild 16d) men från en annan vinkel.

Två tvåvåningshus på Sågnäset. Eftersom vägen ut mot Lillströmmen på Sågnäset gick längs sidan mot Luspviken byggdes alla bostäder på sidan mot Luspsjön, d.v.s. på den sida där Umluspens Kraftstation ligger.

Per-Erik Lundmark från Vännäs berättar att i den bortre fastigheten på bilden ovan bodde Erik-Albert Wiklund, f.d. reparatör på SJ, med sin fru Jenny och varierande hyresgäster. Per-Erik berättar vidare att det främre huset beboddes av familjen Andersson, med sönerna Jan-Olov och Leif. Herr Andersson jobbade åt flottningsföreningen. Husen vi ser har träfasad.

En rökstuga eller en nätbod?

Detta fotografi är taget i ostlig riktning vid Luspsjöns inre del. I bortre delen av bilden ser vi se en av de driftsbyggnader som Statens Vattenfallsverk satt upp när de höll på att prospektera inför byggandet av Umluspens Kraftstation. Avrinningen från Luspsjön, d.v.s. Lillån, hade sitt utlopp till höger utanför bild.

En vy från Vallnäs över Luspviken mot Sågnäset. Den gamla "Sågbaracken" och byggnaderna till höger därom som tillhör sågverket syns tydligt mitt i bild.

Originalet vi har till detta foto är svartvitt och inte alls i bra skick. Vi har med photoshops alla finesser och en smula hjälp av ai lyckats få fram en mycket realistisk bild av den rödmålade Sågbaracken där personal som jobbade på sågverket intill bodde. Det troliga är att det är Sågverket, som fanns redan i slutet av 1800-talet, som gett namn åt udden som kallas Sågnäset.

Sågen och sågbaracken på 1930-talet. Här jobbade ett dussintal man bland annat med att tillverka slipers till Inlandsbanan och Tvärbanan. I stort sett allt virke som användes när stationshus och personalbostäder byggdes upp i dåvarande Luspen sågades här. Sågverket lades ner när orderingången minskade efter det att järnvägen var klar. Exakt när sågverket och sågbaracken revs har vi inte fått klarhet i men en ny sågindustri byggdes upp öster om kyrkan i Stensele 1954.